Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Virtuost vild dans

2008-05-18

Fakta:

Namn: Hot hot hot:Coming Together/The Wanderers/Minus 7
Koreografi: Nacho Duato, Christopher Wheeldon, Ohad Naharin
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Skuespilhuset, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Hot Hot Hot är ett jättefint trippelprogram med Den Kongelige Ballet i
Skuespilhuset.
Man går helt upplyft ut från det nya Skuespilhuset efter att ha sett Hot
Hot Hot
, som är Den Kongelige Ballets första föreställning där. Vilken dynamik,
danseglädje och stegrikedom i detta nya varierande trippelprogram med verk
av spanska Nacho Duato, engelske Christopher Wheeldon och israelske Ohad
Naharin. Dessutom sitter man härligt nära det virtuose kompaniet på
Skuespilhusets Store Scene, som fungerar utmärkt som dansscen.
Först fräser 16 dansare iväg som en virvelvind i alla möjliga olika
riktningar i Duatos Coming together från 1991, där koreografin är inspirerad
av den rytmiska pulsen Rzewskis repetitive musik med en text, som just
handlar om tidens flykt. Skarpa kroppslinjer, korsande armar och ben och
piruetter en masse av snabba svartklädda dansare möter tre mjukt svajande
gratier i långa klänningar.
Christopher Wheeldons kreation The Wanderers för sju dansare har ett både
fint och säreget, men även kraftfullt och tufft rörelseuttryck till Gavin
Bryers 2:a Stråkkvartett, som spelas live på scenen.
Elegant dansar Silja
Schandorff solo i sin raffinerade rökfärgade tutu, innan hon slänger in
Kenneth Greve på scenen till ett fantasifullt, förvridet och rörande vackert
pas de deux i koreografin, som framstår som en snørklet parafras över
Balanchines koreografiska språk. Thomas Lund och Tim Matiakis trio med Diana
Cuni i höga lyft är väldigt fin. Spänningen är hög mellan Femke Mølbach Slot
och Ulrik Birkkjær i deras säkra pardans.
Ohad Naharin, som inte gör nya kreationer till andra än sitt eget eget
kompani, har i Minus 7 ställt samman utdrag ur fyra sina verk från 1992-98.
En del av dessa koreografier känner man redan till från hans Project 01
Dansescenen 2001. Men det är ett kärt återseende bland annat med hans
uttrycksfulla och vilda stolsdans, som ställer frågor om gränsen mellan
förnuft och galenskap till ackompagnemang av Tractor’s Revenges rockversion
av den hebreiske sångaren Ehad Mi Yodea.
Den här sekvensen blir nu väldigt
effektfull med hela 24 dansare på scenen. Dansarna är iförda svarta kostymer
och hatt och detta ger både starkt judiska och rituella associationer.
Absurd och skojig är sju flickors mimiska och gestuella dans och fint är
även Amy Watson och Christopher Rickerts duo till Vivaldis Stabat Mater.
Sen
blir publiken uppbjuden till ett dansparty på scenen innan hela kompaniet
exploderar i vils dans till Asia 2001, för att slutligen landa i vad ett
kompani normalt börjar med, nämligen pliéer och övningar till Nocturne av
Chopin.
Se föreställningen och missa inte Morten Eggerts upptakt till Minus 7 i
pausen, där han till latin-laungemusik intar scenen solo som drömmande
dansfantast. Han är helt suverän både som dansare och mimiker.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser