Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

Svanesång för Kina

2008-05-02

Fakta:

Namn: Svansjön
Koreografi: Natalia Conus
Ensemble: Kungliga baletten
Plats: Operan i Stockholm
» http://www.operan.se

Vem gillar inte lyckliga slut? I synnerhet i verkliga livet. Men nu talar vi om att försvara Svansjöns plats som klassiker på repertoaren för nationalscenen Operan.

Svansjön tas upp igen på Stockholmsoperan i en tolkning från 1964 av Petipa/Ivanovs ”klassiska” från 1890-talet. Det är en teatralt uppfräschad version från Sovjettiden av Natalia Conus.
Glada slut och positiva hjältar, så såg den sovjetiska kultursynen ut och körde över en sorgsen folksaga i romantisk tappning. Den rymmer tydliga frihetsideal: för män att själv välja livspartner och strunta i vad mamma säger. För kvinnor att bryta sig loss från en manlig maktstruktur. Faktiskt! Ett lyckligt slut är påklistrat och svär mot verkets idé och är helt enkelt rätt larvigt. Bokmärkesbanalt. Det är som att spela Hamlet för att det är en klassiker, men ändra i sista akten så att alla blir vänner igen.

Husets balettkompani, Kungliga Baletten, är det enda i landet som kan dansa en korrekt och komplett Svansjö, med klassiskt skolade yrkesdansare i tillräckligt stort antal. Både äldre och moderna klassiker är rimliga på repertoaren, och kanske Svansjön ännu några årtionden är ett måste.

På nypremiären i tisdags dansades den i god ordning, i vissa avseenden med esprit och gott danshumör, Avetik Karapteyan, till exempel, som Narren har personlig udd och lite galen humor i en arketypisk roll. Marie Lindqvist som huvudsvanen Odette/Odile är lugn, säker och uttrycksfull.

Det är denna uppsättning som Kungliga Operan reser med till Kina i vår. Om man alls ska åka till Kina är redan det en fråga, men att delta, visa upp alternativ och underbygga utbyten verkar i detta läge lämpligt. Men varför just med Svansjön från 1964?
Internationellt sett är detta bara en trevligt och hyggligt genomförd Svansjö i mellanstor skala, men vill man visa upp svensk danskonst, dess särdrag och kvalitet vore det bättre att dansa världsberömde Ek, 100-årsjubilerande Cullberg.

Eller skicka GöteborgsOperan! I helgen har man haft premiär på Boléro, i tre danstolkningar av Ravels musik. Johan Ingers Ek- och lekfulla, Kenneth Kvarströms meditiativa, dunkla och som partyfyrverkeriet Alexander Ekmans lustfyllda och uppfinningsrika variant för stor balettkår. Det skulle vara något för omvärlden att visa: pigg ensemble, fräscht program, samtidsdans mitt i världen. Boléro säger mer om dansens rikedom i Sverige idag än Svansjön.

Tvåhundra tusen kronor i respengar från Kulturrådet har alltså gått till nationalscenen. Det är måhända rimligt politiskt sett. Men motsvaras inte konstnärligt av Operan.

Publicerat i Expressen 1 maj 2008

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser