Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Den irrationella kärleken

2008-04-17

Fakta:

Namn: Onegin
Koreografi: John Cranko
Musik: Pjotr Tjajkovskij
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige teater, Gamle scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

John Crankos ballet Onegin skapades för 43 år sedan, men det koreografiska språket – särskilt de stora pas de deuxerna mellan Tatjana och Onegin – känns fortfarande fräscha och moderna.
Pas de deuxerna är som expressiva pratbubblor, som särskilt ger uttryck för Tatjanas känsloströmmar – ända från hennes lite tafatta ungdomsförälskelse till hennes psykiska insikter som mogen kvinna när hon råkar ut för grym besvikelse.
Stundtals flyter känslostormarna fram som en liten rännil ibland som en strid fors och stundtals blir det till ett helt vattenfall.
Det är berättande dans på ett exemplariskt och tydligt sätt, samtidigt som det koreografiska språket är spännande och vackert.
Oförglömliga är de scener när Tatjana hänger vanmäktigt på Onegins utsträckta arm, eller när han blixtsnabbt kastar henne kring sig själv. Efter att man sett det hela framstår de uttrycksfulla pas de deuxerna som kristallklara repliker, som nästan knock out-ar publiken. Det är verkligenen fantastisk koreografi!

Onegin är ett universellt och djupt gripande kärleksdrama, och Den Kongelige Ballets uppförande av verket trollbinder från början till slut. Femke Mølbach Slot dansar en söt och livlig Olga, som skickar de mest glatt förälskade blickar till sin Lenskij, men också lättsinniga och fatala leenden till Onegin. Kårdansaren Charles Andersen träder på ett strålande vis fram ur ut balettkårens anonymitet och gör en flott och galant Lenskij. Med tvekande och släpande steg porträtterar den unga amerikanska dansaren på ett väldigt rörande sätt den ångestridne Lenskij inför duellen med Onegin. Men lite senare övervinner han sin ångest, och han går i döden för sina ädla principer. Jean Lucien Massot är en demonisk Onegin. Hans karaktär balanserar exakt på gränsen mellan det entydigt onda och det mystiskt spännande, det frånstötande och tilldragande. Den franske dansaren gör den kalla och självupptagna Onegin tillräckligt mänsklig och intressant för att man ska kunna förstå varför Tatjana blir kär i honom. Aven om alla dansarna gör fantastiska insatser så måste man ändå ge en speciell eloge till den vidunderligt väldansande Yao Wei, som Tatjana. Yao Wei gör en enastående insats både mimiskt och danstekniskt. Yao Wei gestaltar en kvinnas fullständigt irrationella kärlek, som trots allt ändå blir begriplig på det känslomässiga planet. Det är tack vare Yao Wei, som gör att man som publik så intensivt kan leva sig in i kärlekshistorien att man nästan sitter med gråten i halsen när ridån faller. Rollen som Tatjana i Onegin är helt enkelt ett genombrott för den härliga kinesiska dansaren.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser