Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

En orgie av rörelser

2008-03-19

Fakta:

Namn: Three
Koreografi: Ohad Naharin
Ensemble: Batsheva Dance Company
Plats: Det Kongelige teater, Gamle scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Batsheva Dance Company startade sitt gästspel i Köpenhamn med Ohad Naharins
Three med betydelsemättade strömmar av rörelser.
Man känner sig helt uppladdad med energi när ridån faller på Gamle Scene
efter 65 minuters häftiga ekvilibristiska rörelser i Three med Batsheva
Dance Company. Och bifallet i den proppfulla teatern var enormt för det
israeliska stjärnkompaniet på premiären för gästspelet.
Vilken kraft och styrka finns inte i dessa fantastiska dansarkroppar som i
all sin styrka också rymmer mänsklig sårbarhet och vekhet. Kroppar iförda
T-shirts och knäbyxor. Du är på en och samma gång väldigt lika och väldigt
individualistiska och väldigt androgyna och väldigt maskulina och feminina
och på en och samma gång ensamma och samlade i grupper.
Fantasin känner inga gränser i koreografin av kompaniets konstnärliga ledare
Ohad Naharin. De stramt avvägda och musikaliska rörelserna och gesterna är
hela tiden laddade med betydelser. Men enbart minimala ändringar skiftar de
blixtsnabbt mening och riktning. Det som vid första anblicken kan verka
kaosartat har en överordnad struktur. Det är ungefär på samma sätt mellan de
intermezzon som sker mellan de tre delarna i Three, då dansaren Stefan Ferry
står blickstilla på scenen med en tv-apparat, där han själv tonar fram.
Genom ihopklippta meningar presenteras humoristiskt vad vi ska få se.
Stillhet och stillastående i ljud och kropp utgör den viktiga upptakten
till alla de tre delarna. Dansarna börjar med att stå och stirra ut på
publiken laddade med en stark potentiell rörelseenergi. I den första delen
Bellus är det tonerna av Bachs Goldbergvariationer spelade av en smånynnande
Glenn Gould, som sätter igång dansen. Djuriskt, lätt svävande, tungt
trampande, utsträckta i hopp eller sammanfogande i snirklande rörelser ger
sig dansarna hän till den delikata musiken eller följer instrumentets
staccatto rytmer genom att plötsligt skaka på huvudena. Precis som tonerna i
Bachs musik framstår varje rörelse som självklar i rummet.
Till Brian Enos nästan sfäriska Neroli är det de nio kvinnliga dansarna
som intar scenen militant, skarpt och spänstigt men även ytterst sensuellt
när de rör sig nere på golvet med spretande ben och roterande höfter i den
andra delen Humus. Der är något av gåtfull sfinx och liderlig sjöjungfru
över dessa dubbeltydiga kvinnor, som också dansar med munnen och smaskar
synkront.
Hela kompaniet är på scenen i tredje delen Secus, där det är ett myller
av rörelse till en mix av bl.a. Kid 606 och Rayon.
En av höjdpunkterna är en
fantastisk duo för två manliga dansare. Den är laddad med ömhet, styrka och
könspolitiska frågeställningar – liksom när kompaniets dansare omväxlande
hivar upp sina T-shirts eller drar ner byxorna. Och det dubbeltydiga
florerar i hög grad när slutligen dansarna till Beach Boys Welcome
omväxlande slår ut med armarna eller sluter sig i försvarsställning. Ja det
finns hur mycket innehåll som helst i denna fantastiska dansorgie.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser