Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Två klassiska pärlor

2008-03-13

Fakta:

Namn: Lost on SLOW/ Sylfiden
Koreografi: Jorma Elo/ Bournonville
Musik: Antonio Vivaldi/ H.S. Løvenskiold
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige teater, Köpenhamn
» Http://www.kglteater.dk

172 år skiljer dem åt! Jorma Elos Lost on SLOW och Bournonvilles Sylfiden. Medan Elos verk hade världspremiär uppfördes Bournonvilles kultverk samma afton för den 800-gången. Vilket annat klassiskt balettverk kan ståta med fler uppförande än så?
Danskarna älskar sina Bournonvillefavoriter som de kan utan och innantill och Den Kongelige Baletts dansare nagelfars och kommenteras lite runtomkring i salongen. Lite som en familjefest som en oinvigd känner sig lite bortkommen i och nöjer sig med att konstatera att alla dansarna är suveränt skickliga och plikttroget följer den gamle mästarens dansestetiska ideal.
I den här versionen från 2003 som Nikolaj Hübbe iscensatt framställs Sylfiden som en dröm som enbart skapats i James fantasivärld . En tolkning som ju går emot den gängse där även James rival Gurn kunde se Sylfiden. Men det är långt ifrån den genomgripande nytolkning vi hoppats på. Det är inte tillräckligt att bara röra om på det psykologiska personplanet utan själva Sylfidessensen måste tas till vara men med ett nytt dansspråk där Bournonvilles mest karaktäristiska danssteg bevaras och ställs mot nya moderna. Olikheterna-likheterna kan då bidra till att frigöra helheten från konventionerna och på detta sätt kan en mera angelägen föreställning växa fram. Nytt och gammalt kan på detta sätt förtydliga varandras identitet. Ny scenografi och en mindre melodramatiskt formbunden musik krävs.
Under 80- och 90-talen tog en hel rad unga koreografer sig an Sylfiden och somliga lyckades ju också förbluffande väl att förena den romantiska baletten och den moderna genom nya infallsvinklar. Själv glömmer jag aldrig Neumeiers pas de deux 1963: Yesterday med musik av Beatles. Här handlar det om den unga dansaren – Neumeier själv – som låter sig fascineras av Bournonvilles dansspråk så till den grad att han förälskar sig i Sylfiden. Allt till Beatles indisk-inspirerade Within-without. Varför kommer ingen ny Sylfidvariant fram idag i en tid då fusionen av klassiskt och modernt står högt i kurs på många av Europas dansscener?

Efter att ha sett Jorma Elos flotta dansverk där klassiskt och modernt blir till något nytt och spännande, där den tekniska virtuositeten både överrumplar och förför och där Vivaldis så älskade violinkoncerter går som en röd tråd genom hela koreografien berörs jag på ett helt annat sätt. En extra applåd för violinisten Mikkel Futtrup som med sin strängmusik bidrog till att skapa oförglömligt vacker dans.
Det är ett briljant hantverk likt en komposition av någon av de klassiska mästarna där den koreografiska strukturen är så skickligt komponerad att den verkar sömnlös. Samtliga dansare förenar stark fysisk närvaro med en luftighet som får det att verka som om de nuddar vid marken. De barockinspirerade luftiga dräkterna – fjärilsfärgade korta sidentuttuer för tjejerna och olikfärgade, långa sidenbyxor för killarna – liksom den förtrollande ljussättningen bidrar på sitt sätt att skapa ett rum bortom tiden där dansarna flyger runt som energifyllda elementarpartiklar.
Med sin spretande fingergestik och dansarnas förstelnade, intensiva blickkast lockas publiken in i verkets alla nyanser.

Vivaldis flerfaldigt återkommande huvudsats som melodiskt härstammar från rondeau binder samman de olika musikaliska satserna. Lika förtrollande som ljussättningen.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser