Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 19 september 2020

En iögonfallande scenografi

2008-03-11

Fakta:

Namn: Lost on SLOW/ Sylfiden
Koreografi: Jorma Elo/ Bournonville
Musik: Antonio Vivaldi/ H.S. Løvenskiold
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige teater, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

En handfull dansare, lite teaterrök och en minimalistisk ljusdesign är allt
som publiken ser, när ridån går upp inför urpremiären på Jorma Elos verk
Lost on SLOW. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men här är det framför
allt: Less is more som gäller. Det finns en lysande ljusspalt, lite färgad
rök och en ljuskägla från en strålkastare ovanifrån, det är allt som behövs
för ljusdesignern Thomas Bek Jensens inramning och scenrum till Jorma Elos
koreografi. Det är en ytterst enkel och effektfull scenografi som passar väl
ihop med Jorma Elos inte mindre vackra koreografi. Den finska koreografen
sätter samman fiolmusik av Antonio Vivaldi med moderna steg och rörelser,
och blandar graciös balett med modern robotdans, spanska toreador-attityder
och fågeldans.
Jorma Elo arbetar med kontrastrika, överraskande och skojiga
möten mellan olika dansgenrer. Han dekonstruerar de så att säga äldre
dansstilarna och skapar ett helt nytt koreografiskt språk, som varken är
märkvärdigt eller invecklat. Jorma Elo har tidigare dansat hos både
William Forsythe och Jiri Kylián. Och det är just Forsythes dekonstruerade
koreografiska språk och Jiri Kyliáns humor som Jorma Elo har vidareutvecklat
på ett mycket begåvat och övertygande sätt.
Den danska publiken känner redan
till Jorma Elos koreografi från verket Hyper M, som utan tvekan var det mest
spännande bidraget till föreställningen Dans Mozart 2006, och den finska
koreografen är mer än välkommen att återkomma.

August Bournonvilles Sylfiden är också något som balettpubliken i Köpenhamn
känner väl till.
Nikolaj Hübbes iscensättning av Sylfiden från 2003 dansas
fortfarande. Dessvärre har Mikael Melbyes scenografi och kostymer från samma
heller inte ändrats. Den tunga och alltför omfångsrika scenografin
liknar fortfarande något som man har rotat fram ur en dammig källare,
samtidigt som dräkterna mest kan liknas vid hemmagjorda uniformer, som redan
har ratats av promenadorkester.
Den misslyckade
scenografin och de färskräckliga kostymerna blir särskilt iögonfallande när
man som publik just har fåt beskåda Thomas Bek Jensens vackra och smått
geniala ljusdesign, en scenografisk lösning som säkerligen hade varit mycket
billigare än all den nostalgiska papiermaché som fyller upp scenen i
Sylfiden.
Men det är särskilt tre dansare som gör sitt till för att man
stundtals helt och hållet lyckas bortse från scenografi och kostymer och
istället fångas av själva konstverket. Morten Eggert dansar en
handlingskraftig och optimistisk Gurn, som på alla sätt och vis försöker
erövra Effie mitt framför näsan på James. Gurn är i Morten
Eggerts tolkning en riktig förförare, som inte låter sig
avskräckas av ett förestående bröllop, utan mycket målinriktat koncentrerar
sig på bruden.
Morten Eggert tillför dansen en sådan befriande humor, att
man kommer att tänka på amerikanska komedier om pompösa bröllopsfester och
familjeintriger. Maria Bernholdts Effy är även hon som hämtad ut en av den
sortens populära filmkomedier. Hon är en bortskämd och hysterisk flicka, som
snarare är förälskad i tanken på att få gifta sig, få smycken och vara med
om en hejdundrande bröllopsfest än att bry sig om James.
Effy är rentav en irriterande figur, Marie Bernholdt lyckas visa upp en
mycket karikatyrmässig och lustig tolkning.
För dramatiken står däremot
Christina Michanek när hon gestaltar en söt och ganska lockande sylfid som
förälskar sig i James vid första ögonkastet. Och när den annars så
öppenhjärtiga sylfiden förlorar vingarna och ger sig in i dödsriket, lyckas
Christina Michaneks förändra den första aktens komik till gripande drama.
Hon lyckas visa sin räddsla och man kan inte låta bli att bli djupt berörd
av hennes dödskamp.
Men den goda gestaltningen och den fina dansen till trots är det bäst att
hoppas på en ny tolkning och inte minst ny scenografi och nya kostymer för
klassikern Sylfiden.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser