Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 30 november 2020

Uppblåst av Soleil

2008-03-01

Fakta:

Namn: Delirium
Ensemble: Cirque de Soleil
Plats: Åbohallen
» http://www.cirquedusoleil.com

Att fylla Åbohallen är svårt. Den är stor och skrämmande även för en
sådan välrennomerad
grupp som Cirque de Soleil, och det märks. För hur maffigt det än är
att bli överröst med
multimediala effekter såsom bildspel en grosse och ljudspel en masse
så blir det liksom
inte riktigt någon magi under den här föreställningen.
Cirque de
Soleil borde helt enkelt
veta bättre än att enbart spela på de stora strängarna. Istället
kommer jag på mig själv
med att konstatera hur kroppsfixerat och tillrättalagt allt verkar.
Ja
ja, cirkus är
cirkus men det här är inte ens cirkus längre utan snarare en
uppvisningsshow i hur man
poserar snyggast eller gör mest med sin kropp eller datorn eller
gitarren/trumman/trumpeten/rösten som om man var på TV, direktsänt men
utan publik.
Det
är som om alla de inblandade i Delirium vore superhjältar i en
TV-värld som jag inte är
med i/har fjärrkontrollen till, de liksom övertygar inte mig med alla
sina piruetter och
ståpåhandeniöverenminut och snurraåttaringarsamtidigt just för att det
känns som om de
vore på låtsas, inte här, ja inte ens där. Det är ytligt och på
gränsen (oftast i dessa
ändlösa skrikande sångnummer) till pinsamt.
Jag har sett bättre och
mer levande, ja
framför allt mer levande, cirkus på gatan i Helsingfors eller
Amsterdam med vanliga
ringen i fickan tricks.
Cirque de Soleil har sen starten
blivit ruskigt stora och de kan få vilka artister de vill och hur
många länders publik
som helst att knäböja för deras konster – men detta är inte 1993!

Saker har hänt och fler
kan hantera tekniken. Därför känns det bara skrytsamt att få oss att
följa med i ett
Delirium(i programbladet står att läsa att föreställningen när en
vilja till att skapa
balans i en orolig värld), som ju borde tillhöra drömmen, utan annan
vägvisare än ett
uppblåst jippos ballonger.
Jag saknar den magiska och enkla drömmen på
riktigt. Där finns
konflikter/möten, mörker på gränsen ljus och centrum cirklande kring
någon som kan visa
att all magi föds i närvaron och inte ur muskler. För oavsett hur
stora muskler man har
kan man inte tvinga folk till att bli berörda. Pinsamt.

Karl Svantesson

Fler Föreställningar

Annonser