Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

En symbios av dans och musik

2008-02-21

Fakta:

Namn: Grasping the floor with the back of my head
Koreografi: Mute Comp
Musik: Musik och live performance: Valravn
Ensemble: Mute Comp. & Sigrid Husjord
Plats: Dansescenen, Köpenhamn
» http://www.dansescenen.dk/

Föreställningen Grasping the floor with the back of my head är som en medryckande häxbrygd bestående av så ovanliga ingredienser som medelålderstechno, dvärgkastning, stolpklättring, kinesiska lampor och annat. Det låter kanske rörigt, men dansteater Mute Comp., har gjort ett verk som balancerar fint mellan det groteska och det naturliga, det vackra och det makabra samt det absurda och det poetiska. Dansen i Grasping the floor with the back of my head består av en mix av street dance, yoga, den franska street sporten Parkour och den brasiljanska kampsportdansen Carpoeira. En ström av dynamik och energi böljar genom hela föreställnikngen, som med sin akrobatiska dans och finurliga humorockså påminner om en gammeldags cirkus- eller gycklarföreställning.

””De flesta dvärgar är narrar. De ska säga lustigheter och göra konster som kommer herrskapet och gästerna att skratta. Jag har aldrig förnedrat mig till något sådant.”” Så säger den sura dvärgen i Pär Lagerkvists ypperliga roman Dvärgen. Tänk om han hade fått träffa Sigrid Husjord, som är dvärg och en stor scenkonstnär. Hon får inte bara publiken att skratta, hon både förbluffar och imponerar med sin dansartalang och sin starka närvaro. I föreställningen presenteras hon son en alf från fjället, man kan också säga att hon blir tillen jätte påscenen.
. Herrerna i Mute Comp. dansar med Sigrid Husjord ooch kastar omkring henne som en boll. Och de beundrar henne som en härskarinna, när hon spelar bortskämd prinsessa som styr och ställer med dem.
Skillnaden mellan den lilla kvinnan och de långa männen ger möjligheter till en annorlunda dans med spännande och överraskande kontraster.

På scenen spelar orkestern Valravn en slags medelålderstechno och de fina musikerna skapar expressiv musik på allt från mungiga till vattenbaljor. Det är inte bara enormt vacker musik, den fungerar också perfekt ihop med dansen, på ett sällan skådat sätt.
När en rockgrupp eller ett annat band spelar live till en dansföreställning dominerar de ofta över dansen och det hela kan bli till en slags musikvideo.Så är det verkligen inte i Grasping the floor with the back of my head, där musik och koreografi går ihop i en högre enhet. Då och då träder musikerna fram på scenen tillsammans med dansarna, och det uppstår en så perfekt harmoni att man kan säga att dansarna inte dansar till musiken utan med den.
Anna Katrin Egilstrøð sjunger väldigt uttrycksfullt och har en röst som påminner om Björks, och det passar fint till den expressiva dansen och den fantastiska gycklarstämningen.

Verket Grasping the floor with the back of my head är en aning långdragen och skulle ha kunnat kortas av lite här och där, och framstå som ännu bättre. Men annars är det en väldigt fin föreställning som Mute Comp. har skapat. Den akrobatiska dansen pumpar formligen ut energi och livslust till den vintertrötta publiken, och de groteska scenbilderna hänger kvar i minnet som en färgrik målning av Hieronymus Bosch.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser