En kubansk Don Quixote

Don Quixote rider igen På Det Kongelige Teater, och vilken fantastisk ritt kubanska Alicia Alonso har skapat åt Cervantes gamla antihjälte. Och när sen Den Kongelige Ballet till på köpet på den allra högsta växeln flyger genom luften, då sitter man på yttersta tippen av stolssitsen helt andlös.
Utan att använda sig av scenens djup utspelar sig balettens prolog ända framme vid scenens framkant. Den scen där landsbyggdsbefolkningen vänder sig till Don Quixote och ber honom om hjälp att försvara kärleken påminner om en scen från den berömda Bayeuxtapeten i Normandie. Don Quixote ser ut som en av de normandiska krigarna på den platta tapeten: Uppflugen på hästen och med sköld och lans i högsta hugg ser han ut att vara stridsberedd för friheten och rättfärdigheten.
Sceneriet är väldigt klart och enkelt framställd, tack vare den kongeniala scenografin av konsthistorikern Jens-Jacob Worsaae som dog 1994. Worsaaes scenografi och kostymer är ett kapitel för sig, den står för en enorm känsla för färgsammanställningar. Det klär både dansarna och dansen. Det är en fröjd för ögat från början till slut. Så bra att man har behållit denna scenografi som ursprungligen skapades till Jurij Grigorovitjs koreografi till Don Quixote som gavs på Det Kongelige Teater 1983.
Men Alicia Alonsos koreografi är också en ögonfägnad, själva berättelsen står tillbaka för dansen i sig. Det är en medryckande dans som när toreadorerna slänger runt sina röda kappor eller när zigenar- eller bondeflickorna svänger sina hjolar och fläktar med solfjädrarna. Men när flickorna dansar på gatorna under den sydliga brännande solen sker det nästan med en slags bedövande steg, som släpar en smula, ett kubanskt-realistiskt inslag i sagobaletten och en glimrande kontrast till den övriga så snabba koreografin.
Det finns inga kubanska dansare med på premiären men Den Kongelige Ballet hoppar med sydländsk glöd och charm och temperament och rör sig i den rysk-kubanska dansstilen som om de aldrig gjort något annat. Man har dock från Parisoperan lånat in premiärdansaren Alessandro Carbone som dansar barberaren Basilio, han ler stort och är charmerande och fräck som en grabb från gatan. Diana Cuni som dansar hans älskade Kitri är inte desto mindre charmerande. Koketterande och flörtande med spansk charm är hon den perfekta partnern för sydländska dansaren.
Som de dansar, både tillsammans och var för sig! Diana Cuni gör den ena perfekta piruetten efter den andra, hennes prestation är verkligen fantastisk. Som blond tjurfäktare är Mads Bagstrup övertygande i rollen som Espada. Hans käraste Mercedes dansas övertygande av Tina Højlund och hon har lyckan att bära Worsaaes allra vackraste kreation i svart och lila.
Flemming Ryberg är också väldigt kul som Gamache, som tillber Kitri. Iförd fladdriga kläder i pastellfärger och rosa skosnören med vajande strudsfjädrar i hatten liknar han en dekadant fågelskrämma, som naturligtvis inte tilltalar Kitri.
Det är härligt att se Alicia Alonsos tolkning av Don Quixote, samtidigt är det också fint att se Den Kongelige Ballet dansa knivskarpt. Denna förförande föreställning ska dessutom turnera runt i Danmark där den kommer att väcka ljus och glädje under den mörka vintern.

Torben Kastrup