Spanska kärleksfantasier

Det blixtrar av spansk glöd, temperamentsfulla steg och sprudlande
dansglädje i kubanska Alicia Alonsos Don Quixote med Den Kongelige Ballet.

Don Quixote är en av den klassiska repertoarens stora viktiga baletter och
dansas över hela världen i många olika versioner som allesammans baserar sig
på den ursprungliga koreografin av Petipa och Gorskij. För 25 år sedan
dansades den tekniskt ytterst krävande Don Quioxte för första gången som
helaftonsbalett på Det Kongelige Teater i Jurij Grigorovitjs version. 1998
kom sedan Nurejevs mer ojämna version.
Den 20 februari gick
ridån upp på Den Kongelige Teaters Gamle Scene för kubanska Alicia Alonsos
dramatiskt klara och stegmässigt homogena version av den virtuosa
balettkomedin, som passar väldigt bra för Den Kongelige Ballet med sin
blandning av klassisk balett och karaktärsdans.

I inte minst första akten känns det att de kubanska balettmästarna lyckats
tillföra spansk hetta och högburen stolthet in i kroppen på de danska
danserna. I det krävande solot av den unga Kitri, som är förälskad i
barberaren Basil men som uppvaktas såväl av den rike Gamache och Don
Quioxte, var det i premiärlaget en glädje att se hur Diana Cuni utföra sin
koketta, klara, säkra och temperamentsfulla tåspetsdans. Hennes dans
tillsammans med den högt hoppande gästdansaren Alessio Carbone från
Parisoperans balett i rollen som Basil, fungerade utmärkt.

Drömmaren Don Quixote, som tror att han i Kitri har hittat sin tidigare
flamma Dulcinella, är i Alicia Alonsos balett en mer seriös och mindre
komisk karaktär än i många andra versioner. Han gestaltas fantastiskt av den
långe Mogens Boesen, i sällskap med den gladlynte Sancho Panza alias
Poul-Erik Hesselkilde. Flemming Rybergs mimiske karaktärsspel i rollen som
den löjliga friaren Gamache, som för sig helt utstofferad, är skojigt och
härligt att se.

Det var glädjande att till premiären få se att Mads Blangstrup var
tillbaka på scenen efter en längre tids sjukfrånvaro i form av en enormt
tjusig maskulin andalusisk toreador, Espada, i par med Tina Højlund som den
eleganta kärestan Mercedes. Och gruppen av högt hoppande och knivkastande
toreadorer för sig väldigt snyggt.

I det zigenarläger som Kitri och Basil flyr till i andra akten finns Tim
Matiakis, överlägsen på höga hopp, som en ung zigenare och Anastasia
Paschali är en sensuell zigenerska. När Don Quixote här efter sin berömda
kamp mot väderkvarnarna, försvinner in i kärlekens drömska universum, dyker
inte bara Dulcinella upp i Kitris gestalt, utan också dryaddrottningen alias
en säker Kizzy Howard tillsammans med 16 dryader och en förtrollande härlig
Amor gestaltad av Rebecca Labbés högt på tå.

Höjdpunkten i Don Quixote kommer i tredje akten med Kitri och Basils stora
pas de deux, som är känt som en av de vanligast förekommande dansade
glansnumren på all världens dansscener. Diana Cuni klarade sig fint genom
denna tekniska tour de force med Alessio Carbone som en både trygg och
högtflygande partner. Det borde bara ha funnits lite mer energi till att
dansa Kitris enormt svåra steg lite mindre sammanbitet.

Scenografin och kostymerna är desamma som i Det Kongelige Teaters två
tidigare uppsättningar. Men Jens-Jacob Worsaaes fantastiskt vackert
samstämda färgnyanser är fortfarande en fröjd för ögat. Och Henrik Vagn
Christensen dirigerar Det Kongelige Kapel med fin känsla för tempi i Minkus
spanskklingande bravurmusik.

Don Quixote inte någon balett som engagerar känslomässigt särskilt djupt,
men den är tilltalande genom sig överdådiga och sprudlande dans. Även om
inte alla tåspetsbalanser och andra mindre tekniske detaljer ännu satt helt
som de skulle till premiären framstår Den Kongelige Ballet som helhet som
ett kompani i toppform i Alicia Alonsos Don Quixote. Den ska under närapå
tio dagar turnera i Jylland. Det är verkligen något att glädja sig åt.

Vibeke Wern