Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 01 december 2020

Birgit Cullberg hyllas på Operan

2008-01-20


Med Birgit Cullberg fick Sverige en koreograf som förnyade dansen, och som dessutom blev världsberömd.

Margareta Sörenson går på 100-årsjubileum och ser en modern klassiker och pärla: Fröken Julie.

Birgit Cullberg och Birgit Åkesson var båda födda 1908. Det är dubbelt 100-årsjubileum för ”den svenska dansens mödrar”, som de ibland kallas. Medan Birgit Cullberg nådde en stor publik och stora framgångar, skapade Birgit Åkesson mer rent modernistisk dans i ett fåtal verk. Sin största betydelse fick hon kanske som förebild och inspiration för nästa generations koreografer på 1980-talet.

Ut från Stockholmsoperan åkte de båda två. Vid 1900-talets mitt var Operan svenskt centrum för dans, utan större konkurrens. Båda Birgitarna lyckades ta sig in i Operahuset, men kunde inte fortsätta sitt arbete där. När en ny balettchef tillsattes i början av 1950-talet, strax efter Birgit Cullbergs dundersuccé med Fröken Julie, valde man en engelsk dam med tydlig inriktning på klassisk balett, Mary Skeaping. Tack vare henne fick vi fina rekonstruktioner och nya verk för Drottningholmsteatern, unikt på flera sätt. Men tänk om Birgit Cullberg blivit balettchef i stället? Hur skulle Danssverige då ha sett ut?

Nu fick Birgit Cullberg tänka i andra banor. Cullbergbaletten skapades 1967 och turnerade och dansade för folk som aldrig sett dans förr. Televisionen blev en ny dansscen. 10-15 år senare började nya, fristående dansgrupper skjuta upp som svampar ur jorden. Idag tycker vi det är en självklarhet att det finns dans från norr till söder, nätverk, turnéslingor och dans i skolan för barnen. Det är en danspolitik som stampats fram under ett halvt århundrade och tack, Birgit Cullberg, för det!

Dansmuseet öppnade härom dagen en utställning som presenterar de båda birgitarna med foton, kostymer och inte minst filmer väl värda att se. På Operan var det premiär på programmet Birgit Cullberg 100 år som innehåller ett verk av gästande Cullbergbaletten, samt nypremiär på Fröken Julie, som funnits på Operans repertoar nästan utan avbrott sedan premiären 1950.

Den är onekligen en pärla som visar Cullbergs fenomenala kapacitet som dramaturg. Strindbergs pjäs och triangeldrama kön-klass-psykologi har blivit ett erotiskt drama med skarpt fokus på kärleken och sexualiteten som makt- och känslouttryck. X-ets naivistiska scenbild av herrgårdskök och midsommarloge och Ture Rangströms musik som pendlar mellan folkvisa och hetsande filmmusik (varför kan den inte spelas live av Hovkapellet i stället för via burkigt ljudband?)

är mer beskedligt 50-talistiska än Cullbergs högst giltiga koreografi i den tveeggade föreförelsescenen. Nadja Sellrup och Dragos Mihalcea dansar Julie och Jean precist och korrekt, men man kunde önska mer av personlig färg i deras rollgestalter. Det självmord som Julie begår med Jeans hjälp måste vara underbyggt av mer uppslitande hetta, kval och tvivel i den enda kärleksnatten.

Kvällen inleds med gästdansande Cullbergbaletten, kompaniet Birgit skapade, och verket Som om från 2005 av Johan Inger, Cullbergbalettens nuvarande konstnärlige ledare. Det är starkt präglat av traditionen Cullberg-Mats Ek, en fri livsbildssvit om grupp och individ i dans kring en svängbar mur, ett sceniskt element Ek använt flera gånger. Det är ”lättläst” och tolkningsbart, fint dansat av de skickliga dansarna, men alltför utdraget för sitt koreografiska och tematiska innehåll.

Att skapa nytt har varit Cullbergbalettens innersta mening och uppdrag och så har man gjort i 40 år. Det är minst lika svårt att se hur ett anrikt modernt kompani ska gå vidare idag, som hur baletten vid ett operahus med flera sekler bakom sig ska arbeta. När förnyaren har fått en tradition att vårda hur ska man då förnya?

Men ett är säkert: Birgit Cullbergs Romeo och Julia, Månrenen eller Fröken Julie förtjänar att dansas vidare.

Margareta Sörenson

Publicerat i Expressen 19 januari 2008.

Fler Nyheter

Annonser