Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Kylianshow i Köpenhamn

2007-11-29

Fakta:

Namn: Silk & Knife
Koreografi: Jiri Kylian
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle scene
» http://www.kglteater.dk

Silk & Knife har man valt kalla denna storslagna
helaftonsföreställning, som började med en performance-installation djupt
nere i Det Kongelige teaters snirklande källargångar där teaterdekor blandas
med elkablar, vattenrör och maskinell utrustning och där olika dansare och
musiker dyker upp med jämna mellanrum klädda i all sköns teaterkostymer med
fantasifulla kopparhorn dinglande på magen och med uppochnedvända ljusstakar
på huvudena.
Lite som narrar eller skräckinjagande väsen som hämtade ur en
commedia dell´arte föreställning lockar de oss igenom gångarna, föser på
oss, tyvärr lite för fort så vi missar de enskilda aktörernas spel.
I
slutändan hamnar vi alla på scenen liksom förresten hela kommediant-gänget
som drar över scenen just när vi alla hunnit finna våra respektive platser i
salongen. I väntan på att dansen skulle börja hann vi följa framväxten i
stu µdion av kvällens dansföreställning på en filmduk som löpte över hela
scenen.
För Kylian är teatern som en stor sprudlande kraft som det fordras lite
extra för att bli del av. Inte bara sätta sig ned i en skön stol och passivt
låta sig absorberas. Performancen kallad Undergardens – hade han låtit en av
sina tidigare dansare Karine Guizzo koreografera tillsammans med Yvan
Dubreuil.

Inte så sällan har Kylian använt sig av olika burleska barockinslag lite
som på en comédie-ballet av Molière. Musiken till performancen –
Undergardens – var Jean-Baptiste Lully, alias Giovanni Battista Lullis
berömda Le bourgeois gentilhomme av Molière samt Passacaille ur Armide,
också den av Lully.
Fem och en halv timma dansade man i Le bourgeois gentilhomme och
ikonografiska dokument från den tiden visar hur commedia dell´arteinslagen
var många . Ibland dansade kommedianterna, ibland uppträdde de med olika
farsfyllda upptåg. Även uppvisningen av teatermaskineret vann mångas
uppskattning.
Dans, musik, opera, drama, scenografi med alla sina scenbyten
och hela teatermaskineriet blev till en slags kollektiv konst.
I Lullys så
berömda divertissements kunde till och med de förnäma damerna och herrarna
vid hovet – som utgjorde den största delen av publiken – själva aktivt ta
del i föreställningen genom att dansa i små danssviter.
Denna form av barockinspirerad performance har säkert framtiden för sig
just idag när nya former för ett mer aktivt deltagande från publikens sida
eftersöks.
Hur scenrum och åskådarrum skall kunna mötas på ett mera
naturligt sätt – inte som nu förbli en strikt uppdelad tittskåpsteater är ju
en ständigt aktuell fråga. I programbladet varnar Kylian för att våra ”nationalteatrar” förvandlas till ”nationalmuseer” om inte nya
konstnärliga okonventionella idéer prövas för att göra hela teatern till
ett levande rum.
I Köpenhamn hade han valt att visa sex olika verk däribland Petite Mort
och Sechs Tänze från 1991 resp. 1986, både med musik av Mozart.
Båda
verken är en oförglömlig upplevelse inte minst tack vare Den Kongelige
baletts suveränt skickliga dansares inlevelsefulla och humoristiska
uttolkning.

Dansen är vild och estetiskt tilltalande. Blandar glamour, humor, kärlek
och död på ett sätt som engagerar oss alla. Det är svårt att missa mängden
av allmänmänskliga allusioner. Man engageras från första stund liksom när
man lyssnar till Mozarts fantasifulla musik som passar som handen i handsken
för Kylian.
Det är fantastiska scener fyllda av vanvett,
clownerier,scenbyten och ridåfall i oändlighet.
Sidendraperierna faller,
sveper in dansare och scengolv som ondulerande vågskvalp. Döden dansar i
komisk svart kjol och får skratten att lossna. Lite som hos Pina Bausch som
inte känns alltför avlägsen.
Båda skapar rum i rummet, leker fram
underbara par som tagna på kornet för att stunden efter överraska oss med
storslagna dansscener där festen och glamouren står på topp.
Kylian tar
sig också friheten att parodiera på konventioner i den klassiska baletten.
En oförglömlig scen är den som skapats för två karaktärsdansare – här
Flemming Ryberg och Jette Buchwald. Ett groteskt lite äldre par som förgäves
på alla sätt försöker charma till varandra.
Alla åldersskvanker till trots
som de försöker dölja med diverse flugiga modetrender som förgyllda shorts,
smink i överflöd…så hör de ändå samman. Det är dansteater på högsta nivå!
Silk & Knife står för man och kvinna. Med kniven fixas inte bara
sexuella närmanden som i Petite Mort utan också krig som när glamouren
plötsligt avstannar när polonäsens festfyrverkeri plötsligt förvandlas till
ljud från krig och en högtalare skriker ut den senaste kusliga nyheten, som
den aftonen var dödsskjutningen i F inland.
Kan detta verkligen var
verklighet undrade säkert många med mig. En bomb som hejdade dansen för
några tysta ögonblick för att sekunderna efteråt bli till en storslagen
massdans av hela ensemblen, alla klädda i eldröda svepande kjolar och med
sidendraperiet blixtrande i fonden.
Tablån när samtliga dansare kommer fram
till orkesterdiket och skrikande försöker kasta sig ut mot oss är lika
oförglömlig som förtrollande. Rött för kärlek, fyrverkeri för frihet och en
levande teaterupplevelse.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser