Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

En dröm om frihet

2007-11-17

Fakta:

Namn: To Dream
Koreografi: Marie Brolin-Tani
Musik: Henrik Munch
Plats: Takkelloftet, Operaen på Holmen
» http://www.kglteater.dk

Han liknar en stark och senig gruvarbetare som kan bära vad som helst på sina muskulösa skuldror – allt från sina älskade kvinnor till sin egen tunga kropp i det sydafrikanske apartheidsystemet. Kärleken och hoppet gör honom stark och okuvlig, och han är uppfyld av en frihetsdröm.
Den sydafrikanska dansaren Melody Puto från Skånes Dansteater dansar så att säga sin egen historia i Marie Brolin-Tanis verk To Dream.
Melody Puto utför inget mindre än ett stordåd genom att oavbrutet dansa i 65 minutter. Uthålligt! Men även de kvinnliga dansarna, danska Maxim-Jo Beck McGosh och ungarska Virág Sóthy gör fina prestationer. Speciellt Virág Sóthy imponerar med sin aristokratiska elegans och sina imponerande artistiska balanser, dessutom står hennes kyliga skönhet i en spännande kontrast till Melody Putos varma och temperamentsfulla karaktär.
Det glimrar mellan den svarta mannen och den vita kvinnan. Virág Sóthy kommer för övrigt från den legendariska Györ Baletten i västra delen av Ungern, ett kompani som Marie Brolin-Tani också har koreograferat för.
To Dream är en koreografi med vida långsträckta rörelser, spektakulära lyft och skulpturala positioner, som harmonierar fint med verkets tematik. Det går våldsamt till när Melody Puto förödmjukar sin jämnbördiga käraste, och underdånigt när han underkaster sig den vita maktfullkomliga kvinnan. Det handlar om makt och begär, underkastelse och desperation, fruktan och hopp. Det är nästan en modern tolkning av det klassiska dramat Fröken Julie.
Marie Brolin-Tanis skiss till To Dream visades i augusti till Dansk Danseteaters sommarföreställning på Politigården, och det var en fantastiskt omedelbar och rå skiss, som det färdiga genomarbetade verket knappast matchar. To Dream är lite för lång och rekvisitan som består av tegelstenar, gummistövlar, ett bord, en trumma och en tavelram, bromsar upp den för övrigt snabba dansen. Rekvisitan tillsammans med en märklig gestik ger upphov till en narration som är i det närmaste obegriplig utan en hjälpande förklaring. Den rena dans, som präglade skissen, var faktiskt mycket bättre.
Dessutom innehåller Henrik Munchs utmärkta och bildrika ljudcollage med bland annat ljud av regn, tuppar som gal och folkloristiska trumsolon tillräckligt mycket scenografiskt material för att skapa en Sydafrikansk stämning. Så det behövs inte mer. Det räcker med musiken och dansen, när det är konstnärer som Marie Brolin-Tani och Henrik Munch, som står för det hela.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser