Med horisontellt glid

– You must unlearn what you have learned, sager jedimästaren Yoda till Luke
Skywalker i Star Wars när han undervisar honom i Kraftens mysterier –
kraften som bland annat ger en förmågan att lyfta saker med tankens hjälp.
Den bakomliggande teorin är att de gamla och invanda föreställningarna
sitter i vägen för den nya kunskapen, och måste raderas för att man ska
kunna få en viss förmåga eller insikt.

Vad det handlar om i Rasmus Ölmes verk On Three är att uppnå ett tillstånd
där tyngdkraften kan upphävas. Karaktärerna på scenen vet redan i början av
föreställningen hur man når detta tillstånd i teorin. Under första akten
prövar de sig fram, växlar blickar och testar olika steg och grepp. De
iakttar varandra mycket uppmärksamt. Följer koncentrerat den som testar
rörelserna, som när man följer någon som för första gången går på lina –
ständigt beredd att ta emot. De småpratar, skrockar till, går ut i sidan och
byter tröja som om den gamla blev för varm, och hela tiden utvecklar sig
Jean-Louis Huhtas musik långsamt i lager på lager och allt högre intensitet.

Dansarna rör sig slafsigt och okontrollerat på ett sätt som vi inte är vana
att se på en dansscen. De verkar ha befriat sig från dansens hantverk och
manér. Alla teatrala element är bortskalade och dansarna verkar ”vara sig
själva”. De döljer sig inte bakom professionella masker, vilket skapar en
mycket utlämnande och intim stämning.

Det är som att det just är detta som är nyckeln till viktlösheten. Det är
först när karaktärerna ”lärt sig av” med allt de tror sig veta om dans, som
de lyckas uppnå det där magiska tillståndet.
I andra akten händer det,
tyngdkraften slutar att verka, och de tumlar omkring på golvet som
astronauter i en rymdstation. Rasmus Ölme kallar det att ”falla
horisontellt”, och det är mycket läckert och diskret löst genom att dansarna
slungar sig mellan varandra över golvet, glidande på rygg och mage.
På ett
helt lysande sätt skapar de en illusion av viktlöshet och fallande.
Föreställningen känns som när man försöker kommat tillbaka till en dröm som
man vaknat ur mot sin vilja – till exempel en dröm om att man flyger.
Desperat ligger man i sängen och försöker tänka sig in i drömmen igen, ligga
på samma sätt som när man ”var där” och somna om.
Tyvärr fungerar det
aldrig. Drömmen är borta och kommer aldrig tillbaka. Men i On Three lyckas
det.

Recensionen är tidigare publicerad i Sydsvenska Dagbladet 26 oktober.

Om Three turnerar vidare till Lunds Stadsteater: 29/10. Jönköpings Teater: 31/10. Linköping, Sagateatern: 05/11. Falköpings Stadsteater: 07/11. Dansens Hus, Stockholm: 13/11. Culturen i Västerås: 15/11. Norrlandsoperan: 17/11. Härnösands Teater: 20/11. Gävle Teater: 22/11. Pusterviksteatern: 25/11.

Tor Billgren