Scener ur ett äktenskap

Tung-koreografi hör inte till det vanliga på en dansscen, och det är bara ett av många lustiga inslag i schweiziska Corinne Rochets verk Fizz, som är ett av förra årets vinnande verk i den europeiska koreografitävlingen Aerowawes
. Fizz handlar om den smygande tristessen och tomhet i äktenskapet eller parförhållandet. Detta tema är ett ämne man tidigare har sett verk om, men Corinne Rochet illustrerar ämnet med en befriande grotesk humor, så att publiken gång på gång faller i gapskratt.
När det går slentrian i samlivet är det istället desto fler fantasier som det äkta paret i Fizz drömmer om. De drömmer om att vara rockstjärnor och skruvar upp stereon och spelar luftgitarr och headbangar. Mannen klär sig i leopardmönstrade kalsonger och försöker spela förförare med tungan kokett dansandes i munvinkeln, medan frun tar på sig en svart päls och slänger divaaktigt med sitt långa röda hår. Och så börjar den vansinnigt roliga pas de deuxen med det äkta parets tungor – helt i takt med musiken.
Förutom att vara enormt skojiga är Anne Delahaye och Nicholas Pettit även framstående dansare, de dansar helt genialt som trasiga robotar, de bara står och rister på stället som om det vore en bild av den kortslutning som präglar deras äktenskapliga förhållande.
Även israelske Adi Salants verk ALT i ALT, handlar om ett parförhållande och inte minst maktkampen mellan de två parterna och likafullt sker det i detta fall med en god portion humor. Verket har en underhållande teatral ton och med ironisk distans refererar koreografen till balett och showdans. Förutom humorn och de många hänvisningar till olika dansgenrer innehåller ALT i ALT också en spännande och originell koreografi med explosiva rörelser och spakar som påminner om kampsport.
De fyra dansarna från Holland, Kanada, USA och Israel är väldigt bra och kan få sina kroppar att röra sig och vrida sig som om en magnet drog dem i olika riktningar. Den fina förvridna koreografin kan ses som en bild av alla motstridiga känslor som den enskilda individen utsätts för i den moderna världen.
Slutligen bjuder även Dansescenens Short Stories-program också på ett Værk for syv fodgængere av Kasper Daugaard Poulsen, dock är det inte tal om dans, utan performance, med sju performanceartister i olika storlekar, som inte gör annat än att går runt på scenen i väldigt långsam slowmotion. Det är ett alldeles för långt stycke som innehåller alltför få realistiska handlingsmoment som exempelvis att någon fotgängare snubblar, eller att någon stöter ihop med någon annan och inte bara stryker förbi varandra.
Dessutom råder det brist på scenografi, till exempel en videoprojektion av en urban miljö med hus och biltrafik. Det saknas ett överraskningsmoment och utan dramaturgi och utveckling fungerar inte verket som scenkonst. Men det är ändå ett intressant projekt som skulle passa mycket bättre i ett medium som exempelvis videokonst, där koreografen och konstnären också kan fokusera på fotgängarnas ansikten och experimentera med överraskande kameravinklar. Kasper Daugaard Poulsen har med sitt Værk for syv fodgængere gått vilse i stan och hamnat i fel media.

Föreställningen spelas på Dansescenen i Köpenhamn till och med 20/10.

Torben Kastrup