Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Drömfångare

2007-10-01

Fakta:

Namn: Delirium
Koreografi: Mia Michaels
Regissör: Michel Lemieux & Victor Pilon
Plats: Globen, Stockholm
» http://www.cirquedusoleil.com

Nycirkusens korta historia går tillbaka på gatuteater, fysisk teater,
karnevalsupptåg och procession. Och på traditionell cirkus, till vilken
nycirkusen befinner sig i ständig dialog. Men nycirkusen vill berätta något
om livet och människorna, den är poetisk, lekfull, musikalisk och
stämningsfull och inte bara en imponerande (och till och med fantastisk)
uppvisning i olika färdigheter.

Bland de äldsta nycirkusarna i världen är Cirque du Soleil från Québec i
Canada, numera så framgångsrik att man bildat flera filialer, den senaste i
Las Vegas. Men vi glömmer inte vårt ursprung i gatans teater, säger man, och
arbetar också med sociala projekt. Cirque du Soleil är som scenkonst
storskalig och ett exempel på scenisk stordrift. På sitt första sverigebesök
visar de Delirium på Globen, en jättelik föreställning, mycket teknisk och
med mainstreammusik.
Kvällens skickligaste artister är nog videokonstnärerna
som med animeringar, mixningar och flerfaldiga projektioner i överväldigande
storlek ramar in de små människoartisterna i en bildmusical med
akrobatnummer. Den lilla vanliga människan som söker bland sina drömmar är
självklart en man, Bill, som svävar genom rymd och hav, in i afrikansk dans
och ut genom brasiliansk karneval. Den röda tråden är milt sagt luddig,
konventionell och dessutom kvasifilosofisk.

Olyckligtvis kommer jag att tänka på drömfångare, en gång starkt mystiskt
laddade föremål som idag hänger masstillverkade i turistshopar. Här finns
ett anslag av äkta laddning och en bildens träffande magi och poesi, men
tyvärr sjunker de undan i en rätt jämntjock myckenhet av pyttesmå människor
och jättelika bilder. Dessutom nästan helt humorfri – avancerad clownkonst
är annars en av nycirkusens bästa grenar.

Några artister lyser sig dock igenom flödet som Irina Akimova, som glittrar
ikapp med rockringarna, som hon fabulöst och som på lek snurrar runt hela
sig. Men varför just där och då? Namnet Delirium känns som ett trick för att
kunna stoppa in allehanda bländande nummer i en fullmatad show. De blir just
bara nummer i en revy – det som nycirkusen ville undvika.

Publicerad i Expressen 28 september

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser