Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Mångreligiös inspiration

2007-09-15

Fakta:

Namn: Apocrifu
Koreografi: Sidi Larbi Cherkaoui
Plats: La Monnaie, Bryssel
» http://www.lamonnaie.be

La Monnaie – som operan i Bryssel kallas – har fått en ny ung dynamisk chef i den holländske teatermannen Peter de Caluwe. Som första dansföreställning hade han beställt ett verk av Sidi Larbi Cherkaoui. Det kan tyckas vara på tiden, eftersom Larbi Cherkaoui idag anses som landets senaste stjärnkoreograf med inte mindre än femton verk i bagaget av vilka många redan hunnit turnera nästan jorden runt. I en intervju i programmhäftet förklarar han sin skaparlust som ett sätt för honom att göra sig förstådd, kommunicera, lära av andra för att kunna ändra på sig själv.
I Apocrifu, som den här föreställningen heter, har temat religiösa rötter liksom i Myth som hade premiär vid de Singel-teatern i Antwerpen i juni.
I båda föreställningarna spelar musiken en alldeles särskild roll – som för övrigt i alla hans verk – här inte minst som förbindelselänk mellan ord och myt som i sig direkt hänsyftar på kroppen genom födelsen, uppväxten, förvandlingen och döden. I vårt västerländska rationalistiska tänkesätt, som satt sin prägel på religionen, men också i den orientaliska har kroppen blivit förtryckt, manipulerats liksom det skrivna ordet i våra religiösa skrifter. Liksom ordet och kroppen i vårt samhälle idag. Kanske kan nya broar mellan olika kulturer i dag rätta till det hela, verkar han mena.
Apocrifu syftar på de apokryfiska texterna som den katolska kyrkan fortfarande förkastar. Genom att fortsätta att förkasta verkar han vilja mena att allt i slutändan finner sin plats annorstädes. Många av texterna har ju redan visat sig överleva i andra religioner. Liksom kroppen ackumulerar känslor överlever texterna ju oss.Det är dessa känslor som stimulerar vår reflektion.
Med valet av musik – korsikansk polyfonisk folkmusik in live med den numera lika berömda som fantastiska vokalensemblen A Filetta – vill han samtidigt peka på hur musik från andra tider och religioner kan verka som brobyggare, som stimulantia för våra känslor. Trots att texterna i sångerna som samtliga finns tryckta i programbladet mest har religiös innebörd talar de direkt till oss rent allmänmänskligt. Vissa av texterna sjungs också av dansarna medan andra kontinuerligt visas på en bildskärm.
Ord, dans och gestik bildar en helhet som verkar hypnotiserande inte minst tack vare dansarnas tekniska skicklighet och deras totala kommunikation med vokalensemblen – 7 svartklädda herrar som ständigt förflyttar sig runt på scenen med avsikt att förstärka de akustiska effekterna men också för att ständigt befinna sig i interaktion med de tre dansarna. Tre som i treenigheten. Alla med olika bakgrund som dansare men också från olika kulturer.
Förutom Cherkaoui själv med hjärtat i Antwerpen, som han själv uttrycker det, men med kroppen flaxande mellan två kulturer – den marockanska och den belgiska – vidare Yasuyuki Shuto, en japansk klassiskt skolad stjärndansare som vi sett i bl.a. Béjarts Le Boléro men också som ”premier” hos Neuimeier, Kylian och Bourne. Vidare Dimitri Jourde, cirkusartist men liksom Cherkaoui lika skicklig på hip hop som nutida.
Till vänster på scenen finns en jättelik trappa som verkar sluta i ingenting. Trappan till himmelriket? När föreställningen börjar står alla sångarna uppklivna på denna och sjunger Kyrie eleison medan en liten nästan osynlig gestalt – Larbi Cherkaoui – som ligger mitt på ett trappsteg börjar röra sig nästan omärkligt. Som en skadad fågel som med sina vingar hjälplöst försöker ta sig upp igen. I fonden av scenen finns en hög ställning – det är där sångarna ofta befinner sig. Nedan denna finns ett hav av böcker. Staplade eller bara liggande i högar. Högst upp på en hög sitter en marionett klädd i samma kläder som dansarna och verkar sova eller meditera. Intrigerande. Som en lärd gammal man som tycks ha tröttnat på allt läsande.
Alla dessa böcker kommer sedan att spridas över hela scenen, förvandlas till dansarnas accessoarer som de jonglerar med på de mest konstfärdiga sätt. Vecklar ut och in, slänger runt, trampar på för att stunden efter börja om. Ibland läser de någon text, sjunger med men liksom utan att verka förstå meningen. Sträcker armarna mot himlen som för att söka svaren, faller på knä för att tillbedja för att stunden efter frågande stirra ut mot publiken. En oförglömlig scen är när alla tre möts, försvinner in bakom varandra för att tillsammans läsa ur några böcker som de samlat upp. Bladen flaxar runt lika fort som deras armar som lekfullt blandas påminnande om Shivas sex armar i full rotation. En annan humoristisk tablå är när den japanske dansaren klottrar japanska ord på Jourdes kropp som denne på alla upptänkliga sätt försöker torka av sig men som i slutändan mest påminner om en svettig sotare. Cirkustrick, hip hop, akrobatik och dans blandas på ett sätt som får hela publiken att jubla. Rakt på sak-andan, humorn blandat med allvaret gör att alla kan hänga med från början till slut.
Marionetten är i trä och mäter ca. en meter. Han bär liknande kläder som Cherkaoui, som hanterar dockan på ett sätt som får den att verka lika levande som dansarna. Den slängs runt med, diskuteras med och görs på alla sätt delaktig i dansarnas alla äventyr. Lite som en utsliten babydocka som plötsligt fått nytt liv. Tänk att man lyssnar också på mig, verkar han säga.
Dräkterna är ritade av Dries van Noten, en av Antwerpens mest kända modedesigner, han som på 80-talet först gjorde sig känd för sin kollektion för män. Här bär sångarna helsvarta dräkter medan Cherkaoui och marionetten är klädda i silverglänsande joggingbyxor i bästa hip hopanda. De båda andra dansarna bär vanlig kostym med vita trendiga skjortor med gott om plats för rörelserna. En show både för öga, öron och intellekt som gick rakt in i hjärtat på den fulltaliga publiken. Applåderna verkade aldrig ta slut när denne särpräglade koreograf äntligen fick chansen att visa ett verk på La Monnaie – ett av Europas hetaste operahus där Béjart och De Keersmaeker lade grunden inte bara för sin egen karriär utan också för den belgiska dansen.
Cherkaoui kommer i fortsättningen att skapa ett nytt verk varje säsong lovar man. Den nye teaterchefen tänker inte längre ha koreografer in residence utan göra co-produktioner, som t.ex denna med Festival de danse i Cannes. De Keersmaekers femtonåriga residence upphör alltså med denna säsong. Nya vindar blåser över Bryssel.

se vidare
www.lamonnaie.be

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser