Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Stillhet i dans

2007-08-31

Fakta:

Namn: Dansfilmen Amelia
Koreografi: Edouard Lock
Plats: Filmtältet, Malmöfestivalen
» http://www.malmofestivalen.se/

Vad händer när rörelsen slutar och stillheten tar vid? frågar jag mig gång
på gång när jag ser den mångfaldigt prisbelönta dansfilmen Amelia i
Malmöfestivalens filmtält. I programmet utmålas den som ”världens bästa
dansfilm”.
Vad händer med en dansare när han eller hon inte längre är i rörelse?
undrar jag när jag ser kompani LaLaLa Human Steps utföra Edouard Locks
intrikata koreografi. Vad händer med publiken när det som nyss var laddat
med frenesi förvandlas till en fryst pose, lika kall som den är stilla? Om
dans är rörelse och rörelse är vårt uttryck, vad händer då i stillheten?
Försvinner uttrycket? Faller livet platt till marken?

Jag har slut på frågetecken.

Amelia av Edouard Lock är en dansfilm där hantverket briljerar. Kamera,
dansare, scenograf, ljusättare och koreograf imponerar genom teknisk
perfektion. Rörelserna är overkligt snabba och koordinerade, kameran flyter
genom rummet utan minsta skakning och klippningen är rytmisk och exakt.
Känslan av att allt händer med självklarhet blandas med en stilla aning om
att tusentals timmar av hårt arbete döljer sig bakom perfektionen. Högst
imponerande, men alldeles dött. Livet fryser inne. Och varför? Jo därför att
stillheten i filmen är konstgjord. Dansarna ser ut som B-skådisar som
självmedvetet fastnat med blicken långt i fjärran.
Utan sina rörelser har de
ingenting att berätta. Då intar de istället olika poser laddade med vad som
ser ut som mening, de insinuerar allt från sexualitet och förföriskhet till
våld eller barnsliga drömmar. Ett virrvarr av symbolik och mening som inte
får mig att känna ett dugg eftersom dansarna saknar närvaro.

Sven Lindqvist låter i sin bok Myten om Wu Tao-tzu läraren Torsov säga:
”Verksamhet, aktivitet, handling – det är konst. (…) Orörlighet är inte
detsamma som passivitet. Fysisk orörlighet kan vara resultat av stark inre
aktion. Konstens värde bestäms av dess andliga innehåll. Därför ska jag
ändra lite på min formel och säga så här: I konst är handling nödvändig –
inre eller yttre handling.”

Om dans är rörelse och rörelse är vårt uttryck så måste rörelsen fortgå. Det
finns en risk inom danskonsten att rörelsen; handlingen förblir en yttre
aktivitet. Antagligen eftersom detta är vad vi dansare övar på: att röra
våra kroppar i rummet. Men om vi ska kunna arbeta med stillhet utan att
förlora vårt konstnärliga uttryck måste vi lära oss att även stillhet är
rörelse, in inre rörelse.

Alma Söderberg

Fler Föreställningar

Annonser