Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Sju dansande samurajer

2007-07-04

Fakta:

Namn: Shoku
Koreografi: Ikuyo Kuroda
Ensemble: Batik Dance Company
Plats: Dansescenen, Köpenhamn
» http://www.dansescenen.dk/

Ett fint japanskt gästspel med den moderna japanska dansgruppen Batik Dance Company har visats på Dansescenen i Köpenhamn.

I Japan tar man av sig skorna, innan man kliver in i andras hem. För att komma människor inpå livet, och även lära känna dem på riktigt, måste man ta av sig skorna, och det gör även de sju kvinnliga dansarna i Batik Dance Company.
De svarta skor, som dansarna i ena stunden stampar hårt i golvet med, tar de av sig i nästa stund, eller bär runt med i munnen eller mellan benen.
Föreställningens fokus på skor handlar alltså inte om kvinnlig sko-fetischism, utan om att närma sig andra och att lära känna sig själv.
Och de sju kvinnliga dansarna kommer mycket tätt inpå varandra, antingen i erotiska ställningar eller i elak närkamp.

Verkets japanska titel Shoku betyder att känna. Och det både känns och berörs livligt i Shoku. De sju kvinnliga dansarna känner både över och under sina röda sensuella kjolar och särskilt i sina ljusa bomullstrosor. Som sju sinnliga samurajer som känner sig fram och som – av deras exstatiska och lyckliga skrin att döma – hittar fram till de rätta ställena och de dräglar ner över sina kjolar och ner i skorna.
Det är alltså ett erotiskt fokus i verket om den kvinnliga koreografen Ikuyo Kuroda har gjort, och det lyckas hon med utan att det blir vulgärt eller konstigt, det är tillräckligt estetiskt och nyktert utformat.

Det finns referenser till många olika genrer i Shoku: modern dance, klassisk balett och dramatisk buto-dans.
Musiken omfattar också många former: från brasiliansk karnevalsmusik och oljefatsrytmer till Sibelius Valse Triste. Ibland startar musiken med ett dånande brak, som för publiken att hoppa högt på sina platser av ren förskräckelse. Samtidigt drar dansarna igång en orgiastisk och vild stamdans med extatiska steg och dunkande rytmer av bästa suggestiva typ.
Som publik blir man närapå så hypnotiserad att man vill ta plats på golvet själv och göra sällskap med dansarna, som visar prov på en imponerande teknik att kunna falla. På samma sätt tas publiken med på Latino-nattklubb med discokula och lysande mikrofonstativ samtidigt som dansarna agerar sångstjärnor och doadoa-kör i strålkastarskenet.

Det finns många skiftande stämningslägen i Shoku och med sin sinnliga koreografi lyckas koreografen Ikuyo Kuroda verkligen ge publiken en enastående teaterupplevelse.
Slutscenen där de sju dansarna förenar sig i en slowmotiondans och helt plötsligt trillar framlänges, är helt oförglömligt vacker.
Det är enkelt och mångtydigt på samma spännande sätt som i en stilren haikudikt.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser