Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Anne Teresa De Keersmaeker – en av vår tids stora koreografer

2007-07-04

Fakta:

Namn: Rain
Koreografi: Anne Teresa De Keersmaeker
Musik: Steve Reich
Ensemble: Rosas
Plats: La Monnaie, Bryssel
» http://www.rosas.be

När Bernard Foccroulle, direktör och konstnärlig ledare för Operan i Bryssel -La Monnaie – nyligen lämnade över chefskapet till Peter de Caluwe, firade han detta med att visa några av sina egna favoriter som haft världspremiär här. Däribland Rosas Rain – från 2001 – som utan tvivel är ett av hennes mästerverk och är till musik av ett av Steve Reichs mest komplexa verk – Music for 18 Musicians.
Foccroulle-De Keersmaeker har under l5 år samarbetat, inte minst för att starta PARTS, den numera världsberömda dansutbildningen på högskolenivå som lockar dansare från hela världen till Bryssel. PARTS är nämligen en co-kreation La Monnaie-Rosas.
Kompaniet har dessutom haft residence vid La Monnaie sedan 1992. Den eran är nu över för Peter de Caluwe har valt att inte ha något ”companie en résidence” utan helt gå in för co-produktioner.
Detta för att kunna visa verk av ett större urval nya koreografer samtidigt som det är ekonomiskt mera fördelaktigt med co-produktioner.
En av de första är Sidi Larbi Cherkaoui som gör sin entré med en världspremiär i september – Apocrifu – en trio, däribland han själv, en ny hiphopstjärna Dimitri Jourde och en japansk stjärndansare till korsikansk polyfonisk folkmusik. Co-produktion Festival de danse de Cannes ( december 2007 ).
”Ever-going-strong” Anne Teresa De Keersmaeker, som fortfarande både dansar och koreograferar ett stort antal verk varje säsong – senast Keeping Still Part I – ett solo med ljusinstallation av Ann Veronica Janssens – har alltmer valt att låta den unga generationen dansare och koreografer visa sina verk. Inte minst alla de som hon genom åren själv bidragit med att utbilda vid PARTS.
Hennes världsturnerande kompani Rosas har förvisso inget behov av något residens längre. Hon har präglat en hel generation och framstår allt tydligare som en av vår tids storheter tillsammans med Trisha Brown, William Forsythe och Pina Bausch.
Rain är ett polyfont dansmästerverk som inte kan lämna någon oberörd. Inte ens de som har svårt att stå ut med Steve Reichs brutala, repetitiva och hypnotiserande musik. Själv har Reich sagt att ingen har bättre än De Keersmaeker koreografiskt lyckats uttrycka det essentiella i hans verk.
I ett kapitel i sin Writings on Music 1965-2000 ( Oxford University Press 2002 ) lovprisar Reich De Keersmaeker, som han menar har bidragit till förståelsen för hans musik.
Hans egen favorit är Fase ( 1998 ) som är uppbyggd kring en enda koreografisk fras. Denna extremt minimalistiska tolkning har filmats av Thierry De Mey 2001 och hunnit vandra jorden runt och vunnit åtskilliga filmpriser.
De Mey har zoomat in stegen och fått den typiska virvlande – lite dervischinspirerade rytmiken – att framträda ytterligare. Mot den blå bakgrunden med Bryssels skyline avtecknande sig som ett landskap i ständig mutation ter sig de båda dansarna – Anne De Mey och Anne Teresa De Keersmaeker – som två förtrollande dervischer inbegripna i en rytmisk, transparent och ständigt repetitiv struktur som aldrig verkar upphöra.
I Rain syns inte regnet. I stället är det dansarna som framkallar det med sin ständigt pulserande turbulens. Det enda synbara tecken på regn är en jättelik vattendamm fylld med små guppande blommor. Belägen längst fram ovan orkesterdiket. Dansen på scenen speglar sig genom vattnet vilket skapar en effekt som om dansarna flyter runt uppochnedvända i en pool.
Efter föreställningen plaskar alla dansarna ut i dammen och slänger ut blommorna bland publiken. Ett plask som drar tankarna till Pina Bausch, en av De Keersmaekers egna favoriter. Problemet är att bara de som sitter längst fram i salongen ges chans till denna dubbla upplevelse – som att befinna sig någonstans mittemellan, i ena minuten ovanför där regndropparna faller i nästa minut där de samlas, formas för att flyta ut i oceanen.
Dansen är en turbulens av spiraler, ständiga upprepningar, en gestik som upprepar sig som musiken – till synes utan början eller slut. Kroppar som söker ögonkontakt – en poetisk, sinnlig touche som är så karaktäristisk för De Keersmaeker. Kroppar som möts utan att röra vid varandra, som musikinstrument som plötsligt försvinner, byts ut för att återkomma eller mötas i nya sammanhang. En slags total harmonik som upplevs som en synkroniseringsprocess i ständig evolution. Kläder som byts, T-shirt, genomlysande dräkter i tonaliteter i harmoni med musiken – från den rosa romantiska till den beige sandfärgade som huden själv, ibland inmängda med silverfärgade inslag som för att påminna oss om att ingenting är som från början. Allt är i ständig mutation – liksom vattnet, regnet som porlar och gör att vi kan överleva. Par som rör vid varandra för att upplösas minuten efter, akrobatiska bravurer där de kvinnliga dansarna imponerar med sina eleganta hopp medan killarna får nöja sig med att ta emot dem. Parkonstellationer som inte existerar eller ebbar ut lika snabbt som de skapas. Som en hymn till danskompaniet i sin helhet. I slutändan till varje enskild dansares egna kapaciteter som gör att verket känns så helgjutet.
Steve Reich och Anne Theresa De Keersmaeker är ett par som man aldrig tröttnar på att uppleva. Helt nyligen skapade hon en ny koreografi med Reichs senaste musik, så det bådar för ett fortsatt fruktbart samarbete.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser