Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 20 oktober 2020

Gott hantverk i Prokofjevs Askunge

2007-06-04

Fakta:

Namn: Cendrillon
Koreografi: Jean-Christophe Maillot
Musik: Sergeij Prokofjev
Ensemble: Kungliga baletten
Plats: Stockholmsoperan
» http://www.operan.se

Se, det är en riktig saga: Cendrillon, Askungen på franska. Här berättas den i en scenografi med stora, vita bokblad, som om sagan själv dansar inuti en bok. Men en riktig saga ska få en att både rysa och sucka sådär alldeles, alldeles underbart.

Rysa och sucka, det får bli en annan gång. Varför Askungen just nu och såhär? De försiktiga anspelningarna på plastikoperationer av festsugna styvsystrar kan knappast vara anledning nog.
Drömsekvensen i första aktens slut, ”berättelsen i berättelsen”, är en renodling av sagan som drar iväg med bilderna till ett vildare, galnare uttryck som känns intressant, men här bara får bli en parentes.

Franske koreografen Jean-Christophe Maillots koreografi från 1999 har sin styrka i ett rejält berättande, snyggt bildsatt till Prokofjevs makalöst färgrika musik. Att låta Askungens döda mamma och den goda féen dansas av samma dansare är ett fruktbart grepp, som lägger en stillsam sorg kring lilla Askungen, som dock inte får utvecklas på något djupare plan.

Maillot är inte tillräckligt koreografiskt innehållsrik för att fylla dryga två timmars dans. Man får trösta sig med den dansanta Prokofjev och Jérôme Kaplans fantasifulla dekonstruktioner av krinoliner och tokiga peruker.

Gott hantverk av dansarna, emellertid, men långt från en genomlysning av en märklig saga. På premiären dansades féen/modern av Nadja Sellrup som gracilt luftburen gjorde sin fé till en riktig Tingeling, guldglittrande och med glimten i ögat. De ”komiska” hovherrarna är bara pinsamma.

Recensionen är tidigare publicerad i Expressen 1 juni

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser