Caprioli i København

Cristina Capriolis verk very very är mycket vertikalt och snarare klassiskt än modernt. Samtidigt framstår dock Capriolis verk som mycket moderna och karakteriserade av minimalistiska repetitiva steg och rörelser.
De två dansarna står som bågsträngar och skjuter plötsligt av rörelser som pilar. Dessa ivägskjutna rörelser tas om igen och igen, och de skickliga dansarna prickar alltid rätt i koreografins komplexa struktur.
Med rörelser som exploderar och imploderar skapar Caprioli en spännande och dynamisk koreografi, där hon bland annat fokuserar på en centrifugal och centripetal rörelsestruktur.
Med ett ljus som projiceras genom ett gitter, skapas långa trådar av tunna skuggor på scenen. Skuggorna ger associationer till högspänningsledningar och de svartklädda dansarna är som fåglar som landar och lättar från de gnistrande ledningarna. Den här associationen är säkert helt oförenlig med Capriolis intentioner och minimalistiska strukturer, men när nu dansarna skakar på huvudet, är det svårt att inte tänka på fåglar.

Den ganska klassiskt inspirerade dansen står i skarp kontrast till det kalla stroboskopljuset och det hårda ljudet som består av höga skärande metalliska klanger, elektriska stötar och ljud fråv tv-bilden “myrornas krig”. Höga, skärande ljud är väldigt populärt inom modern dans just nu, men i very very blir det ganska monotont och ospännande i längden. Och varför ska detta ljudinferno vara så orimligt högt att publiken riskerar att få tinnitus? Att överdriva främjar inte förståelse, det blir bara irriterande i very very.

Men danserna Annika Hyvärinen och Kristine Slettevold utför en formidabel prestation. Med en vibrerande närvaro, outtröttliga rörelser och högt tempo genom hela verket lyckas de göra very very till en intressant dansupplevelse.

Att se on point(s) only är som att vara med om en audition i en dansstudio. Publiken sitter på själva scenen, och koreografen Cristina Caprioli sitter själv vid pc’en tillsammans med en tekniker och styr de två stora flimrande bildskärmarna, som hänger på scenens sidoväggar.br/> Snart träder hennes tekniker iförd joggingbyxor och flanellskjorta ut på scengolvet och börjar röra sina armar och händer. Kanske är han en stand-in för en dansare, som aldrig dök upp till audition?
Och är det hans kamrat – iförd samma informella klädsel – som också kommer fram på scenen?
Nej, det är inte en audition. Teknikern och hans kamrat oppträder som dansare, och två kvinnliga dansare ansluter också. Dansarnas minimalistiska rörelser projiceras upp på de två stora skärmarna. Ibland är det bara detaljer av deras kroppar som visas och ibland är bilden helt upplöst i pixlar samtidigt som det också är helt andra bilder som visas samtidigt på skärmarna.

on point(s) only är ett metaverk, som undersöker dansens väsen. Till exempel undersöker Caprioli tyngden och uttrycket i rörelserna i verket. Detta är säkert enormt intressant för dansare och koreografer, men för publiken är det fullständigt spänningsbefriat att vara med om försöken i dansens laboratorium.
Precis som i very very visar Annika Hyvärinen och Kristine Slettevold, hur skickliga och vackra dansare de är, men endast detta kan inte rädda den alltför initierade och överteoretiska föreställningen.
Det är helt i sin ordning att ha ambitionen att förändra dansens estetik, men man måste också försöka komma publiken till mötes, speciellt som detta inte är frågan om en audition, utan en föreställning med betalande publik.

Fakta
very very og on point(s) only
Koreograf Cristina Caprioli
Dansescenen, København
Den 23. og 24. maj.

Torben Kastrup