Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Passioner i dårhuset

2007-05-23

Fakta:

Namn: Passion
Koreografi: Tim Rushton
Ensemble: Dansk Danseteater
Plats: Foketeatret, Köpenhamn
» http://www.nddt.dk

Bildkonstnären Michael Kvium visar den ena stora konstutställningen efter
den andra i Danmark, och nu är han också aktuell som scenograf och
kostymdesigner i Tim Rushtons senaste verk Passion med Dansk Danseteater.
Kvium har satt sin tydliga och omisskännliga prägel på Passion. Att se
föreställningen är som att träda in i en av hans absurda målningar, befolkad
med galningar, missfoster och idioter.

För musiken står den internationellt kända gruppen Ars Nova, som iförda
munkkåpor och blodröda nothäften framför sånger av Howard Skempton,
Sven-David Sandström och Arvo Pärt. De 12 sångarana är skalliga och bär
allesammans runda glasögon: de står för det intellektuella i
motsättning till dansarnas mer påtagliga kroppslighet.

Passion är uppdelad i fem tablåer med fem teman: Hat, besatthet, lust,
kunskap och insikt. I Hat består scenen av en grå sophög, där en man
pietetsfullt bår runt på en
naken döende kvinna. Han lägger ner kvinnan bland soporna och sätter sig på
en stol. Krampaktiga spasmer genomfar hans kropp, som om han satt i en
elektrisk stol. Har han mördat kvinnan? Hatar han henne? Eller kanske han
hatar sig själv allra mest? Kanske är han själva inkarnationen av hatet.
Och
den skadade kvinna som sen hasar sig fram bland soporna, har hatet stympat
henne? Det vet man inte. Det finns inga svar i Passion, bara fullt av gåtor.

Besattheten föregår i ett skrikgrönt rum, där två idioter sitter på golvet.
Likt siamesiska tvillingar sitter de ihop i fötterna och har så långa ben
att de inte når fram till varandra. Tursamt nog, för annars skulle de nog ha
haft ihjäl varandra. De två idioterna är som besatta och deras ihopsydda
byxor fungerar som en slags tvångströja.
En kvinna iförd stram röd klänning,
eggar upp dårarna med sina utmanande attityder och lockande erotiska
rörelser. Vem lider av den värsta besattheten? Kvinnan som njuter av sig
själv, eller galningen som dräglar efter den lockande kvinnokroppen?

I lust handlar det bland annat om voyeurisme. En voyeurer ger sig på ett par
och det blir till intensiv expressiv dans.
Precis som i Sidi Larbi
Cherkaouis berömda scen i verket Tempus Fugit håller de två dansarna läpparna samman i en
lång utdragen kyss medan dansen fortsätter i högt tempo. Och som i Flemming
Flindts Dødens Triumf finns också en sinnlig bodypainting-scen, där en av
dansarna blir insmord i lila färg. Med sin färgade torso och sina likaså
färgade armar trycker han konturerna av en ängel på en vit vägg.
Avsnittet
Lust formas till sinnlig dans där inte minst publiken blir till voyeuerer.

Kunskapen har fått föreställningens allra mest bildrika scenografi. Likt
Rafaels änglar sticker två av körsångarna upp sina huvuden från scengolvet,
bläddar ivrigt i sina notblad och försöker kika över skuldran på varandra.
När ridån går upp bakom de två vetgiriga änglarna lyser ett gudomligt ljus
över scenen, som
när solen tittar fram bland molnen. Likt obelisker står koristerna på höga
staplar av böcker och låter, efter att de har sjungit klart, sina notblad
falla tillgolvet. Mellan de upphöjda sångarna som tronar på böckernas
vetande rör sig dansarna förvirrat omkring, den ena mer förvirrad än den andra.

I Insikt som utgör föreställningens sista sceneri, står ett cirkelrunt rött
fat med vatten mitt på scenen. Den skadade kvinnan badar i vattnet och med
sina bandage påminner hon om Ingres turbanklädda badnymfer.
Hon och Kviums
andra figurer – visar på att de så kallade sköna konsterna, inte handlar om
skönhet utan om det rena och det sanna. Det är en av de insikter som
publiken får efter att ha tillbringat aftonen i Dansk Danseteaters dårhus.

Passion kan inte bli till annat än en kultföreställning för den delen av
publiken som älskar Kviums groteska värld. Och för dansälskarna har Tim
Rushton återigen skapat ett stämningsfulltverk med fin och nyskapande
koreografi.
Förutom allt detta får sig också publiken till livs fantastisk
sång och performancekonst av Ars Nova som i år är nominerade till Nordiska
Rådets musikpris.
Måtte Passion bli till en klassiker.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser