Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Hotade träd och nutida offerriter

2007-05-17

Fakta:

Namn: L`Homme de Bois /Sacre du Printemps
Koreografi: Sidi Larbi Cherkaoui/ Jorma Uotinen
Musik: Igor Stavinskij,
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Operaen, Store Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Den Kongelige Ballet bjuder på politisk dans i Sidi Larbi Cherkaouis
fantasifulla L’Homme de Bois samt fina steg och flotta scenbilder i Jorma
Uotinens Le Sacre du Printemps, som däremot inte helt förlöser Stravinskijs
musik.

Det är en enorm utmaning för en koreograf att skapa en ny version av Le
Sacre du Printemps. För Stravinskijs musik från 1913 är den mest storslagna
och enastående balettmusik som någonsin har komponerats.
Bland de långt mer
än 100 olika existerande koreografier finns många mästerliga tolkningar.
Härom året kunde man på Det Kongelige Teaters Gamle Scene under ett
gästspel med Tokyo Balletten få uppleva Béjarts eminente version från 1959,
som med en rasande energi hyllar föreningen mellan man och kvinna.
I Malmö
har man också kunnat se Preljocajs ytterst intressanta tolkning från 2001,
som fokuserar på kvinnans sexualitet.
Den Kongelige Ballet har nu med finska Jorma Uotinens nyskapade
koreografi fått sin egen första scenversion av Le Sacre du Printemps, som
efter en sluten föreställning för de kungliga gästerna fick officiell
urpremiär på Operaen.
I likhet med i Nijinskijs ursprungliga version är huvudpersonen i
Uotinens balett en ung utvald kvinna. Men där den unga kvinnan hos Nijinskij
är ett våroffer, som dansar sig till döds i en hednisk ritual för gudarna,
är hon i Uotinens mer abstrakta balett en representant för den moderna
människan, som kan dö som offer för både naturkatastrofer, krig och terror.
Som en lite för bastant symbolik hänger en stor svart bombliknande kula
hotande ner från taket i Eric Loustau-Carreres scenografi på Operaen, medan
manliga dansare i kostymer med piggar på svingar runt på mindre kulor som
farliga landminor. Melllan lodräta paneler ser vi videobilder av årstidernas
gång, gyllene träd och hotande himlar och rök och damm som ger associationer
både till tsunamin och den 11 september och dansare hissas ner från taket
som en vacker apokalyptisk avslutande scen på balettens första del i form
av korsfästa Kristus-figurer.
Marie-Pierre Greve är som den utvalda kvinnan enormt expressiv i sin viga
sensuella dans. Och hennes pas de deux med Kenneth Greve i början av den
andra delen är en av balettens höjdpunkter. For Uotinens version med totalt
13 par på scenen, handlar också om förhållandet mellan man och kvinna och
offret i ett parförhållande.
Dramaturgiskt är detta balettens svaghet, att den försöker famna så brett.
Trots många goda steg, vackert strukturerade formationer och ypperliga
insatser från dansarna så förmår inte Outinens koreografi att förlösa den
orgiastiska energin och vildheten i musiken.
Det är dock glädjande att få höra partituret uppfört på Operaen på Holmen,
där orkesterdiket konstigt nog inte har plats för de 105 musikerna i
Stravinskijs originalversion, så att man istället i likhet med den samtidigt
aktuella uppsättningen i Malmö med koreografi av Angelin Preljocaj, spelar
med cirka 70 musiker.

Musikaliskt är det också med stor glädje man lyssnar till Stravinskijs
Pulcinella uppförd live av Det Kongelige Kapel under ledning av Michael
Schøndwandt till Sidi Larbi Cherkaouis nya koreografi L’Homme de Bois.
Med
tre välsjungande operasolister involverade i det cirka 40 minuter långa
verket är det en ytterst välvald balettmusik på Operaen.
Det hör till ovanligheterna att man får se politisk dans med Den Kongelige
Ballet. Men den unga flamländsk-marockanska stjärnkoreografen omfattar
mycket i sin stilistiskt varierade såväl allvarliga som humoristiska L’Homme
de Bois för 18 dansare, som först och främst handlar om människans
misshandel av trän och vår blindhet för naturen.
Rikke Juellunds scenografi är ovanligt flott med sina två stora stiliserade
träd på scenen, som dansarna i Hedi Slimanes raffinerade kostymer rör sig
sig djuriskt och organiskt runt, och dessa träd kan även fällas till marken
när en motorsågsmassaker mot ett av dem startar.
Utan att följa handlingen i Commedia dell’arte-baletten Pulcinella har
L’Homme de Bois referenser till historiens karaktärer och kärleksteman med
bland andra Jean-Lucien Massot som maskerad Pulcinella med den
tåspetstrippande Gudrun Bojesen, som bär drag av Pimpinella.
Men när
Jean-Lucien Massot hänger i trädet och i likhet med Pulcinella spelar död,
finns det till exempel starka associationer till Billie Holidays välkända
framförande av sången Strange Fruit i den bildrika L’Homme de Bois, där vi
också hör en otydlig uppläsning av H.C. Andersens Granen, konstigt nog på
engelska.
Karakteristiskt för Sidi Larbi Cherkauoui så har han med stor musikalitet
lyssnat sig in musiken i sin abstrakta action-koreografi, där han bland
annat excellerar i fantasifulla armrörelser, dans med solfjäder och subtila kontaktpunkter
mellan dansarnas kroppar.
Utan att vara dramaturgiskt helt klar är L’Homme de Bois stilistisk en
frisk fläkt på Den Kongelige Ballets repertoar, och det är också det mest
intressanta verket på Stravinskij-programmet, som bjuder på många fina
dansarprestationer, men som helhet inte riktigt infriar de förväntningar man
har på de stora Stravinskijbaletterna.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser