Välmatad centrifug

Årets minifestival Centrifug på Dansstationen / Palladium j Malmö satsade i år på verk av unga nordiska koreografer samt på dansfilm. En uppvärmning inför höstens dansfilmfestival i november.
Att på detta sätt under två långa kvällar ( mellan kl.19 – 24 ) visa ett brett program av kortare verk skapade av unga koreografer kändes på sin plats.
Inte minst att få se glimtar på vad som görs i Norge, som just nu upplever ett uppsving för den moderna dansen.
Först ut var Kreutzerkompani som under de sista åren experimenterat med interaktiv dans. Hittills relativt sällsynt i de nordiska länderna.
Synk, som föreställningen heter, experimenterar med interrelationen dans-video-musik och rör sig i gränslandet mellan dans och installation.
Dansaren Therese Skauges rörelser fångas upp av en kamera och omvandlas via datorerna till videoprojektioner i stort format som visas på fondduken.
Synk syftar på syncronisation och konceptet går ut på att visa hur alla rörelser kroppen utför beror på kroppens egen synkronisering.
Kroppen checkar kontinuerligt in och ut samtidigt som den sänder medvetna och omedvetna meddelanden som fångas upp av datorerna.
Musiken skapas i samma ögonblick som dansarens rörelser. Spontant dansmaterial kan lagras i datorerna, filtreras och transformeras med hjälp av bl.a. sampling.
Ett av deras mål är att finna ut hur man kan matcha dansmaterial och musik så att det blir till en spatial helhet.
Synk kändes ändå mest som experiment i detta utvecklingsstadium. Innehållsmässigt verkar den ännu lite konturlös vilket gör att man som publik lätt tappar intresset. Men det lovar gott.
Minna Kiper är initiativtagare till MOM, ett slags danskollektiv hemmahörande i Göteborg. Tillsammans med tre andra dansare / koreografer, Soledad Howe, Moa Sahlin, Susanna Liebovici och Fredrika Byman Moberg har hon skapat föreställningen För bra, så bra som är uppbyggd kring temat brott-utredning-erkännande.
Spelplatsen är brottsscenen och det är där de duktiga dansarna improviserar fram sina idéer.
Tanken är att verifiera hur olika värderingar och regelverk kan ta sig uttryck i dansen.
Iförda likadana glansiga dräkter påminde de om små dockor som skuttade runt, nästlade in sig men i slutändan klarade sig ur spelet helskinnade.
Alla medverkande med sina olika säregna miner och kroppsliga särdrag gav en extra touche och humor åt föreställningen.
Ungefär mitt under kvällen visades filmerna LaLaLa human steps:
Amelia och The Holy Body Tattoo.
Kanadensiska, mångfaldigt prisbelönade LaLaLa anses som en av de bästa dansfilmer som gjorts av alla kategorier. I min smak lite för lång. 60 minuter och mycket upprepningar.
Edouard Lock, han som står för koreografien, har skapat en koreografi som fångar både kamerans och dansarnas rörelser samtidigt.
Scenrummet består av en bassäng med rundade hörn och är tillverkad i vackert trä.
Tåspetsinslagen i denna minimalistiska atmosfär ger ett särpräglat intryck, luftlöst lite virvlande som om de hängde fritt i luften.
Märkligt kändes det när dansarnas kroppar förstorades upp – scenrummet var ju runt och skulle ge intryck av att det ständigt förändrades. Massiva muskulösa kroppar som i nästa sekund förvandlades till trådsmala sådana. En slags sensuell hymn till dansen.
En av kvällens godbitar var B rör mig av Gilda Stillbäck. Klockan 23. Inte alla orkar vara med så sent, trots att det var tango! Det är en föreställning som utforskar tangons möjligheter och Gilda Stillbäcks danspartner Ezequiel Farfaro kommer från Argentina så det blev säkert aftonens verkliga hit.
Dessutom spelades sprakande nytolkningar av argentinsk tangomusik live på scenen.
Det är nu bara att hoppas att Centrifug blir ett årligt återkommande evenemang.

Ann Jonsson