Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 19 september 2020

Balettens möjligheter

2007-04-13

Charlotte Fürst fortsätter här balettdebatten, som startades av
Iskra Ring och Madelaine Daneberg i Danstidningen 6/2006.
Charlott Fürst anser att baletteknik kan ge frihet och avspänning
och att den kan stödja alla olika dansstilar.

Som dansare är jag influerad av baletten i New York, där jag besöker mina
pedagoger ofta för att upprätthålla deras idéer och metoder om hur man
arbetar lättast och friast.
För de flesta dansare i New York gäller kontrakten vanligen bara en säsong
eller produktion. Det gäller att hålla sig i form och skadefri under tiden,
för att få nästa jobb. Dansarna väljer ofta att gå till pedagoger som
stöttar det friska och hälsosamma.
Själv har jag i perioder varit skadad och
sökte mig då till pedagoger som hjälpte mig med tekniken så att allt
fungerade. Det finns andra alternativ än balett, men många väljer just
balett.
Mina pedagoger var och är bland andra Maggie Black, Mr Schwezoff, David
Howard, Finis Jhung, Mme Darvash och Zena Rommett.
Hos Maggie Black fanns det en intressant grupp dansare. De kom från kända
kompanier som New York City Ballet, American Ballet Theatre, Alvin Ailey,
Cunningham, Martha Graham, Lar Lubovich, Broadway, José Limon, Jeoffrey
Ballet, Twyla Sharp och alla olika små moderna ensembler. Alla var där av
samma skäl: att kunna stå på scen på kvällen. Eller för att förbättra
tekniken och förbli skadefri och att kunna vara förberedda för väldigt
varierade dansuppgifter.
Den träning Maggie Black erbjöd var en neutral baletteknik med inspiration
från
Mr Vincenzo Celli, en italiensk Checettilärare i New York. Många pedagoger
arbetar än idag efter dessa principer. Det handlar om balett, men främst om
att stå korrekt, enligt enkel mekanisk princip. Att stå så att musklerna
inte överarbetas och hindrar friheten i rörelsen. Detta kommer före stilen,
den klassiska balettens olika stilar, eller andra teknikers stilar. Man förutsätts behärska sin egen stil för repertoar och annat arbete.
Under
klassen tillämpar man istället en teknik som ger alla möjligheter att
använda baletten, om man så vill. Balettens möjlighet att utveckla
instrumentet på bästa sätt tydliggörs. Därför drogs många olika stilars
dansare till Maggie Blacks undervisning, och än idag till hennes olika
efterföljare.

Det handlar om att hitta sina egna förutsättningar rörelsemässigt.
Huvudregeln är att var och en utgår från sig egen kropp och dess
möjligheter. Man använder den utåtvridning man har förutsättningar för.
Utifrån dessa skapas frihet rörelsemässigt och muskulärt. Detta är väldigt
viktigt, då majoriteten av alla människor inte har 180 graders utåtvridning,
och, att det är inte utåtvridningen som skapar dansen. Balettens träning ger
fysiska fördelar som fler människor lättare skulle kunna enas om, om inte
just utåtvridningen ofta arbetas med på ett sätt som kan vara problematiskt
för vissa kroppar.
Att forcera utåtvridningen skapar bara spänning och då skapas istället
hinder muskulärt och konstnärligt. Många klassiska dansare som respekterar
sin utåtvridning och arbetar utifrån det de har, släpper ofta hindrande
spänning, och inser ofta att de då kan vrida ut mer.Genom att låta kroppen
arbeta efter de förutsättningar som finns, byggs inga muskelhinder upp.
Rörligheten blir bättre och man vrider ofta ut mer än vad man trodde man
kunde. Styrkan och friheten kommer naturligt när placeringen är ”ärlig” mot
kroppen.
En annan förutsättning för en fri och funktionell träning är ”equal weight”.
Man är ”upplyftad” i bäckenet och kroppen så att vikten fördelas jämnt på
fötterna i alla lägen.
Tendensen är annars att dansaren står med vikten
fördelad för långt bak på hälen och hänger på stången. Detta innebär att
musklerna måste kämpa med rörelsen. Ingen kan förflytta sig med vikten på
hälen. Det är oerhört viktigt att man håller vikten på framfoten och på så
sätt får rörelsefrihet.
Principen är att man står så att rörelsefriheten upprätthålls i varje
moment. Detta skapar snabbhet och lätthet, och är egentligen inget nytt i
danshistorien. Detta koncept attraherar alla stilars dansare med stor
övertygelse och är ett neutralt sätt att stärka och träna kroppen.
Det handlar inte främst om baletten som stil, utan om baletten som teknik,
och som en möjlighet att träna sin kropp till att vara redo för scenen och
föreställningen.
Många dansare och pedagoger som jag har arbetat med säger att de inte anade
att det kunde vara så enkelt och lätt. Att det finns möjligheter till ett
sådant behag i dansen är glädjande. De menar att det är en lättnad att bara
behöva fokusera på en sak, hur de fördelar vikten, (hur de står), så att
allt faller på plats.
Som jag ser det, finns möjligheten till glädje och frihet rörelsemässigt
samt till en god stödjande teknik just när balettekniken används så här. En
teknik som ger frihet och avspänning och stödjer alla stilar.

Charlotte Fürst

danspedagog, sjukgymnast och rosenterapeut.

Fler Debatt & Krönika

Annonser