Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Papprets och livets paradoxer

2007-04-10

Fakta:

Namn: Sten Saks Papir
Koreografi: Anders Christiansen
Plats: Dansescenen, Köpenhamn
» http://www.anderschristiansen.dk

Anders Christiansen sätter i sitt nya bildrika solo Sten Saks Papir ett
vackert, starkt och formmässigt stramt fokus på begrepp som svaghet och
styrka.

Papper är et förunderligt och paradoxalt material som likt människosinnet
kan vara starkt och svagt på samma gång. I Anders Christiansens fina, nya,
bildrika solo Sten Saks Papir på Dansescenen i Köpenhamn är olika slags
papper med många olika slags ljud och materialegenskaper dansens viktigaste
medaktör. Och precis som i den lek som föreställningen har fått sitt namn
efter, så kan papper precis som vi människor, både vara vinnare och
förlorare.
I en lång bred bana rullas papper diagonalt över scenen och krullas och
viks, tills den kostymklädde Anders Christiansen binder pappret runtom
halsen likt en strypt lök, och sen snor pappret i en förblindande bindel för
ögonen eller går iväg med många meter papper släpandes efter sig, som om det
vore hela livets och forntidens bördor som han drog med sig. Ja Anders vet
verkligen att använda sig av papprets vita ljusa egenskaper för att tränga
in i människans mörka rum.
Hela tiden formas och omformas pappret, så att nya betydelser uppstår i de
karakteristiska upprepade rörelsefraserna, som även har referenser till
Anders Christiansens tidigare föreställningar. Rörelser som återanvänds på
ett elegant sätt och förblir intressanta i sitt nya sammanhang.
Som så många gånger förr ser vi kroppen presenterad som en amputerad och
desarmerad torso, som liknar en död trädstam, eller som en nerstörtad fågel
med armarna spretandes i lyften. Och när Anders Christiansen snor papper
runt armar och ben likt lindor av gasbinda, får man i likhet med vid
tidigare verk, starka associationer till Michael Kviums bildvärldar.
Med papper över huvudet kan Anders Christiansen både liknas vid bödel och
offer, och när den kavajklädde mannen använder pappret till att förpuppa sig
med likt en kokong runt en fjärilslarv, är det en lyckad och samtidigt
effektiv bild av möjligheter till transformationer. Och som alltid spelar
Anders Christiansen i Sten Saks Papir också på motsättningen mellan manligt
och kvinnligt.
Det finns också humor i föreställningen när Anders Christiansen använder
sig av Lise Klittens fina pappersscenografi till att skapa skuggbilder med
sin sax, i likhet med att han också visar oss på både tyngden och lättheten
i papperet. Och som ett foto som tornar fram, när det framkallas, tonar han
fram bakom ett genomskinnligt papper, som även perforeras, rivs och klipps i
stycken och skapar ljus och skugga i fint samspel med Michael Breiners fina
ljusdesign.
Men precis som vi människor så är även papperet förgängligt och brännbart.
Och i Jakob Brandt-Pedersens effektfulla computermusik, får vi till slut
höra ljudet av papper som brinner, medan ljusflammor slickar scenen, där
Anders Christiansen träder fram i scenbilden likt en Fågel Fenix som
återuppstår ur askan.
Hela tiden råder ett fint samspel mellan dans, scenografi, ljud och ljus
i den timslånga välstrukturerade performance-föreställningen, där vi
återigen får bekräftat att Anders Christiansen är en långt starkare konstnär i sina soloverk än sina ensembleverk.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser