Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 19 september 2020

Expressivt drömspel

2007-03-31

Fakta:

Namn: Ett drömspel
Koreografi: Mats Ek
Författare: August Strindberg
Regissör: Mats Ek
Musik: Niko Röhlcke
Plats: Dramaten, Stockholm
» http://www.dramaten.se

Livets backstage, det är vad Indras dotter får se när hon nedstiger till
jorden i Mats Eks version av August Strindbergs Ett drömspel på Dramaten.
I
rök och larm, fastklamrad i ett rå, sjunker Rebecca Hemse ner från tågvinden
och tar mark framför det växande slottet – Kungliga Dramaten i högvördig
projektion.
Mats Ek leker med klassikerna på högsta allvar. Teater eller dans, regissör
eller koreograf, kvittar lika. Han blandar och ger efter egna behov.
Strindbergs sceniska dröm serverar han med teatern själv som metafor, ett
ljuvligt grepp som torde få titanen att sväva av lycka.
Bente Lykke Möller öppnar stora scenens svarta inre och ger rymd åt
skådespelets glidningar mellan verklighet och dröm, mellan igenkännbart nu
och upplösning av tiden. En parabol i fonden fångar långväga signaler. Men
solen är en jätteglob som får bäras över scenen. På akutbåren med kvinnan
som ska dö sitter droppet tryggt på plats, fast en av läkarna bär kockmössa.
Så tvinnas lekfullt de olika nivåerna, medan Niko Röhlckes musik aktivt
skjuter på.
Ensemblen är rik och färgsprakande, med upphävda gränser mellan genrerna.
Att Cecilia Olsen är en av landets bästa dansare visste vi, här får även
höra hennes säkra röst och självklara tonfall i repliken.
När orden tryter
faller skådespelarna in i väl behärskad Eksk koreografi. De individuella
prestationerna är genomgående utmärkta, Rebecca Hemses närvarande förundran,
Hans Klingas förvuxna barnslighet och Johan Holmbergs manliga desperation är
bara några exempel. Men starkast är det kollektiva flödet.
Den hemliga dörren är Dramatens sceningång. Funderingarna kring vad den
döljer är – som allt annat i föreställningen – befriade från romantiserade
övertoner. Mats Ek läser drömspelet med praktiskt poetiskt handlag och
lyfter fram dramats frågor om klass, genus och etnicitet utan att skruva
Strindberg i tving. Barnet som nästan kväver modersfamnen, karantänmästarens
äkta svärta, samlingen kring förhandlingsbordet som slutar i styvnackat
krig, allt hittar han i textens djup och filtrerar genom teaterns
trollerilåda så vi ser våra egna liv. En biljett till detta drömspel är en
nåd att bedja om.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 26 mars 2007

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser