Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Träskoprinsessan – ett utvecklingsbart projekt

2007-03-11

Fakta:

Namn: Träskoprinsessan
Koreografi: Peter Lagergren
Regissör: Martin Tulinius
Plats: Malmö Opera och Musikteater
» http://www.malmoopera.se

Malmöoperans satsning på den nya operan Träskoprinsessan med Jonas Forssell som kompositör och i regi och scenografi av dansken Martin Tulinius – han som bl.a. stod för scenografin i Cirkus Cirkörs Havefruen – är förvisso djärv.
Problemet är att sagan som den bygger på känns helt urmodig och på många ställen också krystad. Handlingen är både rörig och diffust framställd vilket gör att man ganska snart tappar både trådar och intresse. Tack och lov att den medryckande balkaninspirerade musiken med skojiga inslag av kletzmermusikanter på scenen som ibland också stod i samklang med musiken från orkesterdiket något så när lyckas tillföra dramatik i den segdragna historien.
Librettot bygger på ett forskningsarbete som librettisten Maria Sundqvist gjort om stadsdelen kallad ”Nöden” i Lund, som i slutet av 1800-talet lär ha varit ett av Sveriges enda judiska ghetton. Eftersom många av invånarna hade sina rötter i Östeuropa har Forssell velat betona detta med sin balkaninspirerade musik.
Handlingen är nästan lika invecklad som i en H C Andersensaga men tack och lov inte lika grym. Scenbilden andas trashanksromantik och utgörs av en ständigt roterande mängd förvridna stadsbilder som mest avtecknar sig som hotfulla skuggor. Den vackra ljussättningen lyckas med konststycket att sätta liv i det hela. Även ljusdesignern, Mikael Sylvest var dansk, liksom förresten den duktiga kostymdesignern Maria Gyllenhoff. En särskild applåd till den unge danske dirigenten Thomas Söndergaard som redan från första stund fick direkt publikkontakt.
Trots att det handlar om förvandling – prinsessan Stella byter identitet med den fattiga Maja och konfronteras med stadens nöd, träffar en tokig kvinna, en övernaturlig välsjungande fästman som mest liknar ett spöke, stöter ihop med Pilefrun, ett övernaturligt väsen som för tankarna till Havefruen – mest tack vare Tulinius scenografiska framställning – en tyrannisk dockspelare Chaim som dyker upp med sina koffertar som innehåller två dockor, som verkar lika avdankade som han själv så lyckas handlingen inte gripa tag i oss.
När Chaim senare sätter igång att sjunga en Hamlet-kuplett:
” Prins Hamlet, han lovade heligt och dyrt att rädda sin ära och hämnas sin far. att vara, eller inte vara….. Det är gott med en sång i ett ruttet land,” ja då blir det för mycket av det hela.
Att passa samman det hela med Hamlet kändes ambitiöst i överkant. Chaims marionetter lossar trådarna från sina kroppar och ger sig iväg efter Stella.
Alla måste vi ta ansvar för våra liv, förmodar jag att sensmoralen gick ut på. Men skall man verkligen behöva ta Shakespeare till hjälp? Inslaget med marionetter och även dockorna skulle ha kunnat utvecklas på ett helt annat sätt. Även barn och ungdomar skulle här kunnat få några lyckliga ögonblick att minnas. Trots att berättelsen mera är skriven för vuxna appellerar den ändå till en ungdomlig publik, inte minst tack vare musiken.
Tack åtminstone för den genomgående medryckande musiken, den vackra scenografin och de tjusiga dräkterna med lite väl mycket tygtjok – det är visst på modet i Danmark just nu. Samma kan man tyvärr inte säga om dansinslagen som kändes för gamla både tekniskt och formmässigt. Att ersätta den häftiga och kul träskodansen med en enskodd sådan med träskon av gummi ackompanjerad enbart av handklapp var skojigt men visst skulle man föredragit några mera häftiga dansinslag.
Tänk om man nu när man ändå hade varit över på andra sidan Sundet hade hämtat hit den skicklige hip hop koreografen Steen Koerner. Lite steet, hip hop,break mitt i beaten skulle definitivt passat bättre än som nu lite klassiskt avdammat och svängigt musikalsmatter.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser