Ekvilibristisk kroppskomik

Kristján Ingimarsson och Bo Madvig är ett fantastiskt radarpar i
Ingimarssons underhållande, men lite för långa fysiska teaterföreställning
Frelserens genkomst.
Den dansk-isländske artisten Kristján Ingimarsson har återigen visat sig
vara en mirakulöst humoristisk kroppskonstnär och förunderligt uttrycksfult
mimiker. Det är han även i sin egen och Teater Neanders nya föreställning
Frelserens genkomst, som ges på på Kaleidoskop K2. En absurd, ordlös,
kroppskomedi om en man, som långsamt börjar tro på sig själv och, som kosta
vad det kosta vill, försöker komma upp sig som affärsman eller politiker.
Med ett citat i programmet från Paolo Coelhos bok Pilgrimsrejsen antyds det
att föreställningen kan ses som som en mycket fri humoristisk parafrase på
Coelhos bok, där en läromästare försöker leda sin discipel på rätt spår. En
pilgrimsfärd fylld av en hel rad prövostunder.
Och vilken grym läromästare utsätts inte Ingimarsson för i Frelserens
genkomst med Bo Madvigs fantastiska personifiering av det cyniska begäret i
form av en blek kostymklädd man med slips och slickat hår, som försöker mäta
allting med ett märkligt måttband. I likhet med Ingimarsson är Bo Madvig en
gudabenådad kroppskonstnär och mimiker och tillsammans är de ett magiskt
radarpar i viga rörelser, precisa slapstick och clovnartade imitationer.
I kampen om att nå toppen i rampljuset som en stort leende frälsare med
presidentattityder är det dock inte bara det cyniska begäret som styr
Ingimarssons framfart. Den vackra blonda och flinka Camilla Marienhof
representerar den goda viljan, som det emellertid är svårt for
frälsar-Ingimarsson att få syn på.
Hela tiden rör han sig runt på scenen mellan dessa goda och onda krafter.
Men även själva scenen som på ett smart sätt kan vippas upp så att den
nästan blir lodrätt är också ett instabilt och svårhanterligt element, som
sätter frälsaren på prov under resan mot (ramp)ljuset. Och när plötsligt
långa stänger mycket vältajmat precist för att hindra artisterna från att ramla,
skjuter upp genom golvet, sätts ett komiskt fokus på mirakel och slumpens
nycker.br/>
Både scenografin och ljuset är väldigt flott i den sneda scenrummet, där
artisterna akrobatiskt och farligt springer runt mellan stängerna som hela
tiden dyker upp och försvinner igen. Men tyvärr bygger föreställningen
alltför mycket på de tekniska fantasterier som scenografin består av. Så
Frelserens genkomst blir med sina dryga 100 minuter en alltför lång
föreställning, de fantastiska scenkonstnärerna till trots.

Frelserens genkomst spelas på K2, Kaleidoskop (f.d.Kanonhallen) i köpenhamn till och med 24. marts och kår sen på Danmarksturné, se vidare Danstidningens kalendarium.

Vibeke Wern