Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 01 december 2020

Gäsp… Operan

2007-03-07

Fakta:

Namn: Body + Soul: Wind Around My Heart och Mindspace
Koreografi: Regina van Berkel och Daniela Kurz
Ensemble: Goteborgsoperans balett
Plats: Göteborgsoperan
» http://www.opera.se

Det är skönt att Göteborgsoperan vågar överge sitt trippelkoncept och den
snuttifiering det så ofta har inneburit. Föreställningen Body + Soul består
i stället av två urpremiärer. Och visst når man djupare än på länge.
Visserligen borde det sitta en röd varningstriangel på programmet – två
timmar av gråbrunt murr blir onekligen sövande – men ändå.

Regina van Berkel tände operabaletten med Mindspace 2003, och fick mig att
önska henne tillbaka, hett. Kanske var det spelplatsen, Röda Sten, som
hjälpte ensemblen att ta det där extra klivet från bra till grym.
I nya Wind
Around My Heart
känns dansarna nämligen betydligt mer som om de avverkar en
vanlig dag på jobbet.

Nej, förlåt, Monica Milocco, Angelina Allen och några till! Det är helt
enkelt så att kompaniet består av ett gäng karismatiska fyrtorn som alltid
levererar, och så ett lite större antal tekniskt oklanderliga dansare – med
alldeles för lite scennärvaro.
I van Berkels koreografi räcker till exempel
Therese Fredrikssons uttrycksfulla ryggtavla, eller tio sekunder med
suveräne Patrick Migas för att en scen ska bli spännande, samtidigt som
långa partier med intelligent gruppdynamik faller platt.

Wind Around My Heart är ett genomarbetat verk, som i allt väsentligt utgår
från Dietmar Janecks scenografi. Ett slags hängbroar utan synbart fäste
vrider sig i spiralform mot en svart rymd, där ett stim av lysande röda
stavar svävar i stillhet.

Broarnas yta går igen i kostymer av crepe och tyll. Det är futuristisk
Fame-estetik med asymmetriska kiltar och roliga tutuer – riktigt snyggt!
Den
vindlande formen dyker upp i koreografin som mjuka vridningar, snurrade
torson och armar som slingrar sig.
Musiken med stråkar och klockspel bringar
en lugnande puls till hela verket, som innehåller både neoklassiska
Forsythescener och mer moderna partier. Det blir stundtals överambitiöst när
hela scenen ska fyllas av dansare och musiker, men i stort får van Berkel
godkänt för jobbet med ensemblen. Som sagt inte i klass med den grymma
dansbomben på Röda Sten, dock.

Kvällens andra urpremiär heter Breeding Spaces och är signerad Daniela Kurz.
Återigen är dansarna klädda i murriga färger. Här är det dock fråga om lite
mer flippad kostym, som nakendräkter med utstående blommor på skojiga
ställen (gäsp), könsblinda bivaxkjolar och lite grönt muppskinn här och var.
Känns ärligt talat inte förankrat i något utan bara lite desperat.
Koreografin följer en trummad hjärtrytm, som passar dess lätta
jazz-tendenser. Det vita golvet spricker då och då upp i pyramider och
kläcker dansare – men man bygger inte ut idén vilket gör att den stannar vid
småkul. Precis som verket i stort. Kurz verkar ha haft ont om både tid och
lust. Vill man vara snäll kan man säga att Breeding Spaces har potential.

Delar av recensionen är GT 4 mars 2007

Liv Landell

Fler Föreställningar

Annonser