Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 21 oktober 2020

Hysteriskt rolig kritik

2007-03-06

Fakta:

Namn: Rum # 1
Koreografi: Jens Östberg
Ensemble: Jens Östberg
Plats: Kulturhuset, Stockholm
» http://www.bortalaget.org

År 1998 är Jens Östberg 28 år. Han har redan vunnit ett av världens största
koreografpriser och koreograferat för några av de största kompanierna.
Bland
dem svenska Cullbergbaletten. Nu är han nere i München inför premiären av
ett verk han gjort för Bayerisches Staatsballet, också det ett av världens
mest omnämnda kompanier. På den enorma operan blir han behandlad som det
typiskt manliga konstnärsgeniet; Bara några dagar före premiären av Frygiska danser vill han
byta färg på det gigantiska röda sammetssjok som täcker scenen och som utgör
scenografin. Tre dagar senare, och 300 000 kronor mer av operans budget
förbrukade, hänger där istället ett royalblått tygstycke. L´art pour l´art
stavas det. Jobbet fick han helt på rekommendation av Mats Ek.
– Det funkar så i dansvärlden, berättar Jens Östberg iklädd Adidasbyxor och
randig stickad tröja.
Vi är på Kulturhuset i Stockholm där Bortalaget med Jens Östberg som
konstnärlig ledare har residens hela året. Nästa projekt heter Freakshow,
och inför premiären i slutet av året bjuder de in publiken till så kallade
”öppna rum”.
I det första drar Jens hela sin karriär, med filmvisning och
punkter med årtal och namn projicerade på väggen bakom. Ibland dansar han
korta snuttar ur egna koreografier, mestadels från verk gjorda före det han
själv kallar för ”uppvaknandet”. De självironiska inslagen gör den
okonventionella föreställningen bitvis hysteriskt rolig.
Jens historia handlar om en ung kille med tävlingsinstinkter som efter bara
några år som stjärnkoreograf börjar tvivla på sitt konstnärskap.
Förfrågningarna tycks aldrig ta slut, pengar är lätt att få – svårare är det
för Jens att säga nej. Ända tills han efter en depression bestämmer sig för
att göra något helt annat. Bland annat gör han då En svensk Tiger, ett
performance med en ung Göran Gillinger i rollen som spöklik domare som
kräver svar av en man i tigerdräkt om svenskarnas roll under nazitiden.
Uttrycket ”En svensk tiger” myntades under samma tid och syftade på hur
svenskarna skulle hålla käften om sin roll under kriget.
– Vi är så otroligt fega här i Sverige. Det är inrotat i hela vårt
kulturella arv, säger Jens.
Det är nästan enbart kritiker, koreografer och dansare upptryckta i stolarna
på Kilen och Jens performance kan betraktas som ett statement, riktat rakt
ut till dem. Den dansvärld han arbetat i under en stor del av sitt liv
liknar nämligen inget annat än en tigande pengakarusell. En institution där
allt hänger på högmodernistiska värderingar som autencitet och elitism, och
där alla klappar varandra i ryggen. Men när jag efteråt frågar Jens om han
har något underliggande budskap till det svenska dansetablissemanget svarar
han nej. Gravallvarligt förklarar han att han inte vill verka bitter.

Rum # 2 den 4e maj klockan 19.00 Kulturhuset

Josefine Wikström

Fler Föreställningar

Annonser