Svanar med skönhet och poesi
Fakta:
Namn: SvanesøenKoreografi: Peter Martins efter Petipa, Ivanov och Balanchine.
Musik: Peter Tjajkovskij
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Operaen, Store Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk
Ett skönt återseende är det att uppleva Peter Martins och Per Kirkebys
Svanesøen, som nu för första gången kan upplevas på Operaens stora scen med
Den Kongelige Ballet.
I början av säsongen fick vi se Bolsjoj Ballettens virtuosa ryska svanar,
som flög över Operaens stora scen och briljerade med sin överlägsna teknik i
Jurij Grigorovitjs version av Svansjön med en lätt bedagad scenografi.
Därför är det intressant att under samma säsong få uppleva hur Den Kongelige
Ballet visar prov på såväl poesi och skönhet som fin teknik i Peter Martins
version från 1996 med Per Kirkebys förtrollande, ornamenterade, abstrakta
kulisser. Två vitt skilda versioner av Svansjön av två helt olika
kompanier.
Peter Martens försöker inte dölja sina koreografiske citat från såväl Petipa
och Ivanov som Balanchine, som han på ett fint sätt har kombinerat med sin
egen Balanchine-inspirerede stil med massor av fint stegmaterial,
raffinerade formationer och fart över fältet.
Det märkliga med Peter Martins
och Per Kirkebys version av Svanesøen är balansen och samspelet mellan
abstraktionerna i det koreografiska språket och scenografin, som ger
baletten en speciell sagoaktig och tidlös prägel, även om man i hovets
kostymer och salar finns referenser till både renässansen och barocken.
Det mest sagoaktiga är skogsscenerna i svanarnas universum, och starkt och
gripande är är det redan i det allra första mötet mellan Prins Siegfried och
den vita svanprinsessan, Odette.
Kristoffer Sakurai, som är Den Kongelige
Ballets senast utnämnde solodansare är på väg genom de stora manliga
rollerna, dansade vid nypremiären för första gången Prins Siegfried. Han är
som klippt och skuren för rollen som den distanserade unga drömmande prinsen
och med sina distinkta eleganta hopp och sin nobla framtoning är han en fin
partner till den enormt säkra fjäderlätta Caroline Cavallo, som vibrerar med
benen och böljar elegant med armarna, som den skygga Odette.
Det är magiskt hur hon träder fram ur kretsen av tjugo vita svanar, och
mjukt och vackert fraserar rörelserna i den första aktens stora pas de deux,
medan hon är vass, kylig och beräknande som den svarta svanen, Odile, i
andra akten.
Som inkarnationen av ondskans makt som går emellan prinsens
och Odettes kärlek, blev under premiärkvällen Mogens Boesen en farlig von
Rothbart i sin eldglödande orangeröda slängkappa och med fin fjädersminkning
i ansiktet och ett lömskt leende på läpparna.
Många av de yngre dansarna fick nu för första gången medverka i Svanesøen.
Det gäller bl.a. Nicolai Hansen, som väl gestaltar prinsens vän Benno och
dansar en fin pas de trois med Susanne Grinder och Izabela Sokolowska i den
första akten.
I den andra aktens pas de quatre är Dawid Kupinski en säker
herre tillsammans med Yao Wei, Lesley Culver och Diana Cuni i kokett
tåspetsdans. Den sistnämnda ses också som en av de fyra småsvanarna, som med
korsade armar på en och samma gång säkert och vackert saxar iväg i den
första aktens pas de quatre.
I den andra aktens karaktärsdanser under festen på slottet imponerar Amy
Watson med sin smidige sensuelle ryska dans. Femke M. Slot och Alexander
Stæger är charmerande i den neapolitanska dansen. Tim Matiakis är härlig i
bägge akterna som den livlike narren som både gör flotta och spjuveraktiga
hopp, dessutom är det naturligtvis ett scoop från Peter Martens sida att han
i sin koreografi till Den Kongelige Ballet även involverar 16 barn från
balettskolan i hovdansens under festen i första akten.
Man blir djupt betagen av balettens avslutande scen, där oroligt trippande
svarta och vita svanar glider ut och in mellan varandra och samlas i starka
formationer, innan Odette för alltid försvinner med dem, medan prinsen som
svek sitt löfte om evig trohet till Odile, blir ensam kvar.
Det är verkligen ett kärt återseende av Peter Martins och Per Kirkebys
enkla, friska och helhjärtade version av Svanesøen,som nu tio år efter
urpremiären på Gamle Scene nu också får inta sin rättmätiga plats på den
store scene i Operaen. Karakteristisk for Martins går han sig i sin
koreografi nära själva dramat i Tjajskovskijs stämningsmättade musik, som
med Det Kongelige Kapel och Mikkel Futtrup som konsertmästare klingar
vackert från orkesterdiket under Tadeusz Wojciechowski ledning.
Fler Föreställningar