Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 03 december 2020

Den klassiska balettens framtid

2006-12-14

Det är hög tid att diskutera den klassiska balettens framtid. Hur värderas den klassiska träningen i yrkesutbildningarna i Sverige? Håller dansare utbildade i Sverige måttet internationellt?
Är verkligen den klassiska baletträningen grunden för all scenisk dans? Kan en dansare bli tillräckligt skicklig utan klassisk skolning som bas?
Pedagogerna Iskra Ring och Madelaine Daneberg bjuder genom Danstidningen in till dialog i ämnet.

Göteborgsbalettens senaste gästspel på Dansens Hus var mycket bra.
Föreställningen bestod som så ofta numera av tre separata nyare verk.
Dansarna var många och duktiga men ytterst få svenskutbildade fanns med i
rollistan den kvällen. Vid Norrdans senaste besök på Dansens Hus, hade inte
heller de satsat på inhemska dansare.
Varje gång under de senaste åren som Operans balettklubb haft sina
sammankomster med träff av nyanställda dansare fanns inga ung-domar med som
var utbildade vid Kungliga Svenska Balettskolan.

Var finns de svenska dansarna?
Alla danselever i Sverige, som går alla dessa utbildningar och tar alla
dessa klasser för att förbereda sig för ett liv som yrkesdansare. Var tar de
vägen?
Sverige har fantastiska skolor och många av dessa har utsökta arbetsmiljöer
för både elever och lärare, med en standard och resurser som får varje
besökare att häpna. Dessa skolor har hundratals dansande elever, oftast med
statligt understöd. Man ger tid, pratar dans och formar sin identitet efter
dansen, elever tränar dagligen, tre, fyra eller nio år. Verksamheter och
utbildningar experimenterar, improviserar, och är allmänt kreativa.
En stor och viktig fråga i sammanhanget är:
Har våra utexaminerade en nivå och teknisk färdighet som motsvarar
genomsnittet som krävs på europeiska dansscener? Klarar de den repertoar som
spelas på de stora och medelstora scenerna i Europa?
För en dansare tickar klockan fort. Det är viktigt att eleverna får all den
växtnäring de behöver för att mogna i tid.
Spelar den klassiska balettens teknikträning en roll i sammanhanget? Hur
mycket, när och hur den bedrivs? Vi vill i alla fall påstå det. Den
klassiska balettens träning kan enbart höja kvaliteten för en dansares breda
kvalitativa utveckling. Inte som den enda träningsformen, men definitivt som
stomme i den obligatoriska dagliga träningen.
Rörelserna som ingår i träningen för en dansare som tränar klassisk balett
bygger på lång och traderad erfarenhet och är doserade för ett optimalt
produktivt träningspass.
De som påstår något annat är ofta de som inte vågar erkänna sina egna
begränsningar. Ofta anspelar de på en nidbild av baletten som en förlegad,
kitschig scenkonst utan att ta hänsyn till den klassiska balettteknikens
ojämförligt mer genomtänkta och beprövade system för att bygga optimalt
kompetenta dansare – oberoende av genre!
Bland dem som förnekar klassisk baletteknik finns de som själva har tränat
balett i åratal och just därför finns i dansyrket. De är inte medvetna om
att de, just tack vare den klassiska balett som de har i bagaget, står där
de står.

Varför vill så många koreografer
arbeta med klassiskt skolade dansare?

Det finns de som tror att klassisk balett är onaturlig, spänd, hård, näst
intill andninglös. Men det finns inga fysiska spänningar i klassisk balett.
Väl utförd består den bara av medvetenhet, hållning, styrka, och fungerande
koordinerade muskler som skyddar leder och skelettet. Men vägen dit kräver
mycket och konsekvent träning. Den klassiska träningen tillför dansaren
mycket som denna har svårt att finna under ett sådant samlat ”tak” som i en
balett lektion. Det finns många exempel. Som utvecklingen av styrka. Ja, det
gör man i alla tekniker, men inte i samma grad som i baletten med tanke på
hur mycket som sker på ett ben och i relevé. För balettens krav kommer man
inte undan! I den traditionella träningen krävs att man synar sin kropp och
dess gränser på ett mycket ”naket” sätt. Allt för att utveckla smidighet och
att ”svarva” estetiska former i kroppen som ett mycket mer påtalat mål, än
vad andra tekniker kräver. Varje moment är obligatoriskt i en balettklass,
och även detta skiljer sig från de flesta teknikers upplägg av skola, där
det inte finns samma regelverk för en övningsstruktur. Detta garanterar
bl.a. att alla olika musikaliska och dynamiska kvalitéer dagligen stimuleras
och underhålls. Den utåtriktade energin är något de klassiska formerna
kräver om de ska ”se något ut”. De samlande och muskelsammanhållna poserna
måste ha en tydlig energi, och detta måste utövaren söka och kämpa med för
att finna och behärska.
Och hoppträningen är unik. Det finns ingen annan teknik som har en sådan
utvecklad meny av hopp i alla former. Och vad är mer fantastiskt än att se
en dansare som flyger i lyften oavsett teknik?

Vem är den klassiska träningen till för?
Enligt vår mening och många med oss är baletten grunden till ”allt”. Den
klassiska träningen ger något som inte kan ersättas med annan träning. Det
finns mycket att vinna i att investera mycket tid på balett- träningen, som
är alldeles för värdefull för att ignoreras. Men att utbilda sig inom den
klassiska traditionen kräver en viss disciplinär underkastelse.
Baletten kan lätt hamna i ”klichéer” i högre grad än någon annan teknik, men
klassisk balett är inte bara vita svanar i tutu som Petipa skapade för över
hundra år sedan.
Visst har vi sett många varianter på svanar på sistone även i Tjajkovskijs
Svansjön med både kvinnor och män utan såväl tyll som tåspetsskor.
De gamla stilistiska formerna passar inte i dagens samhälle, bland annat för
att vi inte längre ser på kvinnor som sköra och späda varelser, utan som
fria, självständiga och starka människor. Men tyvärr har många fastnat i en
klichéartad bild av den klassiska baletten från den romantiska tiden.

Annorlunda förebilder
Istället behöver vi starka förebilder bland lärarna på de professionella
skolorna, idoler att efterlikna. På samma sätt som det finns inom idrotten.
En annan faktor som kan blåsa liv i frågan om balettens existens är synen på
elitismen. Vi har idag ett utbildningsväsen där begreppet elit är tabu.
Balettens särart med sin disciplin och sin ”look” kan för den oinvigde ses
som mycket aristokratisk och sval. Och med en historia som berättar om att
”ta sig genom nålsögat” och klara sig från utgallringen. Med dessa bilder på
näthinnan tappar många sugen och motivationen att träna balett. ” Det är
ändå ingen idé – jag kommer ändå inte att bli ballerina.”…
Om man planterar en sådan känsla hos eleven har läraren misslyckas med sin
undervisning. Kanske vi pedagoger behöver diskutera hur vi undervisar i
balett?
Eller för att citera en före detta elev:
”Du gör baletten lätt tillgänglig och då blir det kul” hade hon skrivit
under rubriken positiva erfarenheter. Vad för slags upplevelser hade eleven
varit med om tidigare?

Det klassiska redskapet
Det är möjligt att förändra den yttre kroppsliga formen avsevärt om man
börjar träna balett tidigt. Men man kan även förändra sin kropp som vuxen,
det finns bevis för att kroppen som instrument aldrig slutar att förändras
om den får daglig och kontinuerlig träning.
Dessutom utvecklas en koordination som inte går att konkurrera med och man
får ”nycklar ” till att snabbt förändra och ta in främmande former i
kroppen. Vi har båda starka minnen av hur vi kunnat använda oss av våra
redskap och överföra dem till helt nya rörelsemönster på kort tid.
Exempelvis inom skidåkning.

På klassisk grund
Det finns hundratals arbetande dansare i Europa som varken varit svanar
eller prinsar men som ändå alltid har tränat klassisk balett och inte känt
behov av någon annan form av teknikträning.
Den klassiska baletten kräver en tydlig arbetsmoral, det kan man inte
förneka. Det är just i det dagliga arbetet med tekniken som vi kan skörda
frukterna och nå en helt annan plattform och arena för vår dans. Och den
höjer dansarnas förmåga avsevärt.
Utbudet av dans är idag stort. Baletten som har något extra att ge, måste
lyftas fram, då denna teknik inte är ett självklart val för dagens barn och
ungdomar med lust att dansa.
Vi skulle vilja föra stafettpinnen vidare med att ställa några frågor,

Vad är traditionell balett? Finns det otraditionell balett-
träning och hur skiljer den sig i så fall?

Är det skillnad på klassisk balett och balett?

Har våra utexaminerade elever nivå och teknisk färdighet som motsvarar vad
som krävs på europeiska dansscener?

Vem är intresserad av sådana frågor, och vem kan statistiken?

Bör någon vara ansvarig? Vem / Vilka?

Vi har i massor av möten med dansare delgivits om hur de upplever att
balettens träning har hjälpt dem att bli starkare i sina huvudtekniker, just
för att baletten skapar nycklar att använda i koordination, rummets
riktningar, frasering mm. Och dessa dansare har fått påtagligt nya insikter
om sin kropp, sina svagheter och vissheten om att kunna uppleva en helt ny
emotionell känsla.
I Göteborg i början på 90-talet bestod nära 90 procent av Storans ensemble
av inhemskt utbildade dansare. Idag är det inte så.

Hur är det, kollegor, med de svenska dansarna, vart tog de vägen?

Iskra Ring
Lektor i klassisk balett vid Danshögskolan

Madelaine Daneberg
Vikarierande adjunkt i klassisk balett vid Danshögskolan

Pedagogerna på Danshögskolan: Iskra ring, Jens Graff, László Mészáros,
Margarita Levina, Håkan Larsson, Pirjo Blomqvist och Madelaine Daneberg har
möts i ett samtalsforum i syfte att lyfta fram frågan om det klassiska arvet
samt åter höja den klassiska träningens status och tillsammans skapa en
debatt kring ämnet.
som en frukt av av detta samtal har Iskra Ring och Madelaine Daneberg
formulerat sitt debattinlägg.

Fler Debatt & Krönika

Annonser