Benknotor och Björnar

Det går att ila från Operans Rotunda till Skeppsholmen och Moderna Dansteatern på en kvart. Så jag hinner gå från en ny, ung koreograf till en något mer etablerad samma kväll; rask promenad mellan två traditioner.

Gunnlaugur Egilsson är kårdansare vid Kungliga Baletten, men har också gjort några mindre koreografier. Med Ossuarium för sju dansare till George Crumbs Black Angels har han formgivit ett bildsnyggt verk, svart, rökigt och som namnet berättar fyllt av benknotor. Det koreografiska språket är opersonligt, men prydligt. Ett antytt berättande stannar i bilder.

På Moderna Dansteatern har Ossi Niskala haft kul med Pengar, björnar och terror. Melinda Kinnaman och Siri Hamari, två goda rörelsekonstnärer är med och leker i en glatt dansant utflykt i en skog. Dansglädjen smittar och känns happening-frejdig, Niskala har en egen stil där brötigheten är en del. Men verket känns också som ett ganska osäkert elevarbete.

Anna Gustavssons musik för såg och dragspel är mognare och intressantare än, det kanske ironiska, böket med ett tält.

Från svala Operan till hotta MDT, ungefär som vanligt.

Artikeln är publicerad i expressen 7 december.

Margareta Sörenson