Chicken Soup istället för glögg
Fakta:
Namn: Chicken SouoKoreografi: Rani Nair, Maria Naidu och Miguel Azcue
Plats: Inkonst, Malmö
» http://www.inkonst.se
En första helkväll med tre godbitar stod på programmet. Urpremiärer dessutom. I stället för traditionsenlig glögg serverades kycklingsoppa med vin i pausen. Olyckligtvis hade Michael Norlind som tillsammans med Rani Nair skulle ha premiär på deras Babylon babbel blivit sjuk. I stället sattes Rani Nairs solo Improvisations on deconstructed Bharata Nattyam in, samma solo som hon vunnit pris för vid Dansolution i Köpenhamn med. Inte fy skam heller förvisso.
Nairs solo är en estetisk upplevelse, mjuk, sensuell och lekfull. Hennes spröda dans med rörliga gester, ansikte, händer och fingrar som mimar inspirerat av olika indiska danser blir till tecken i den punktupplysta salongen.
Genom kroppsbehandlingen med sin på en gång både lyriska och exakt avgränsade vokabulär men också tack vare sin karismatiska lekfulla och luftiga framtoning inramad av en minimalistisk iscensättning lyckas Nair – iförd grön enkel trikådräkt – skapa inte bara dynamik i den abstrakta koreografin utan också leda oss in i den indiska dansens förtrollande värld.
Kvällens andra solo –Porträtt av Maria Naidu – framfört av henne själv, är en berättande föreställning som ändå har starka likheter med Nairs. Båda använder den indiska vokabulären samtidigt som de väljer att inramas av en sparsmakad scenografi och ljussättning. De är två helt skilda personligheter – medan Nairs kropp andas lätthet så utstrålar Naidus mera av massiv styrka. Dessutom har hon massor att berätta.
Här handlar det om tre kvinnor som hon låtit sig inspirerats av. Födda och uppväxta på tidigt 1900-tal i olika delar av världen, låter programbladet oss veta. Iförd en tjusig indiskt inspirerad klädedräkt som ritats av Natasja Lansen, utforskar hon med synkroniska lättfattliga indiskt inspirerade rörelser hur djupt gripande det är att inte bara leva med utan lika mycket lyssna till andra men också till deras tystnad. Vem bryr sig i dag att lyssna till gamla?
Ljudkollaget skapat av Tom, Dick & Harry liksom musikkompositionen av Dennis Gonzalez – Conjuring dots like season, band samman de olika delarna på ett magiskt sätt. Samklangen ledde till att musiken, ljuset, klädedräktens invecklade beskaffenhet som Naidu plockade sig ut och in med gav den abstrakta dansen en helt särpräglad gestaltande kvalité, på en gång tydlig och mångtydig.
Publikens gunstling blev Memory Wax Finger Print. En heltigenom charmig föreställning med massor av spännande cirkusinspirerade inslag med Black light och laterna magica som pikanta inspirationskällor. Guldgruvor för alla ljustekniskt begåvade konstnärer.
Miguel Azcue och Johanna Jonassons Malmöbaserade kompani, Memory Wax, har lite av kollektiv över sig. Åtminstone i denna föreställning där dansare, musiker och skådespelare medverkar direkt på golvet.
Miguel Azcue som är av kubanskt ursprung är lite av en trollerikonstnär som arbetar med ett avskalat teatralt rörelsespråk utgående från improvisationen. Föreställningen börjar med att dansarna drar sig över den mörka scenen påminnande om fiskare som drar in sina nät. Det enda vi ser är de starkt upplysta ansiktena. Black light-effekten skänker en slags ny tredje dimension, liksom på en bildskärm, när bilderna uppkommer i olika faser. Rörelsevokabulären har samma drag av filmiskhet. Man liksom startar utifrån den svarta ytan sedan går man under den och i mellantiden tänker man på miljoner olika saker.
Genom att plocka bort ord och reducera agerandet till några enkla igenkännbara rörelser skapar han ett större utrymme för det auditiva landskapet. Mest ljud från havets vågor, stormar och fiskmåsarnas bräkande blandat med diverse andra fågelskri sammansvetsat till en helhet bidrar till att bilda drivkraften i föreställningen. Tunna nylontrådar, som fisknätsgarn, sliter dansarna runt med, irrar in sig själva utan att kunna frigöra sig. Genom att balansera olika tidsmarkerade element mot varandra skapas ett slags kontrapunktiskt tidslandskap, fullt av tid, arbete och i slutändan energi. Dansarna tvingar inte på oss något, de har en idé som de vill dela med sig av. En upplevelse rikare blev vi alla.
se vidare www.rorelsen.com
Inkonst som är producent har ett spännande program med teater, cirkus, dans som man kan finna på deras hemsida www.inkonst.com
Fler Föreställningar