Pers Planet erövrar Skåne.

Med denna helt igenom fascinerande föreställning har verkligen Skånes Dansteater befäst sig som ett av Sveriges ledande danskompanier.
Sammantaget verkar dansarna inte bara ha låtit sig erövras av Per Jonssons poetiskt förtrollande men också häftiga dansspråk utan lyckas också själva med flott samspel.
Trots Båghallarnas lilla scen – som i Rivers of Mercury känns lite trång inte minst på grund av det vansinnigt snabba rörelsespråket – så sjunger verkligen dansen, som Per själv en gång uttryckte det. Musik, scenografi, ljus, rörelse bildar ett totalkonstverk. Allt känns som en vulkan i ständigt utbrott.
Per Jonsson var Sveriges stora danshopp under 80-och 90-talen för att efter sin dramatiska död istället ha blivit en ikon i svensk modern danshistoria. Att återge en historisk koreografi – i det här fallet en omarbetning av ett befintligt verk och den andra Ayas öga med hjälp av klipp från en TV-Film – och samtidigt tänka ned det i en dimension för ett medelstort kompani som Skånes Dansteater och för en relativt liten scen är en utmaning som Cecilia Roos och Håkan Mayer på ett fint sätt lyckats med. Synd bara att man inte kunde använda Storans scen i stället. Inte minst Rivers of Mercury skulle ha vunnit på det.
Musikens otroliga klangstyrka och dansarnas energi skulle här ha getts större tyngd. Spännande skulle ha varit att se alla de sexton dansarna på scenen, inte som nu indelade i lag, som turas om olika dagar.
I Ayas öga – kvällens första föreställning – är dansarna också indelade i lag, men här stör det mindre. Här är det fråga om en serie fast avgränsade tablåer – alltifrån älvor, skogsrån, midsommar och häxor…Dessutom flera solon, däribland ett som i ursprungsversionen dansades av Per Jonsson själv. Det där han sitter på en slags marmorbänk och reflekterar.
Eftersom det i Skånes Dansteater fanns två dansare som arbetat med Per Jonsson när de gick på Svenska Balettskolan – Patrick Bragdell och Peder Nilsson – kändes det naturligt att de fick alternera i denna roll.
Denna föreställning förtjänar inte bara turnera runt i Sverige utan också runt i Europa där den med säkerhet skulle mottas med stormande applåder.
Per Jonssons estetiskt raffinerade föreställningar som inte bara flödar över av nordisk förtrollning utan också något av det bästa som skapats inom musiken i Sverige under de sista tjugo åren, förtjänar verkligen att de väckts till liv igen.

Ann Jonsson