Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Färgen på grått

2006-11-07

Fakta:

Namn: Kazimir’s Colours, Grey Area, Händel
Koreografi: Mauro Bigonzetti, David Dawson, Alonzo King
Ensemble: Kungliga baletten
Plats: Stockholmsoperan
» http://www.operan.se

Efter grått, svart och hudfärgat kommer färgerna till slut i Operans nya balettafton. Det är Sjostakovitj som ordnar med kulörerna, hinkvis i Kazimir’s Colours. Hans pianokonsert nr 1. i c-moll för piano, trumpet och stråkar rollar färgglatt cirkus, jazz, snabbt, kul, lätt.

Ryskt avantgardistiskt 30-tal och Kazimir Malevitj, kubisten, har lånat ut kostymerna. Dansarna i tvåfärgade shorts blir på lekfullt och gymnastiskt humör, här hoppas och hasas komiskt på knäande ben. Jenny Nilsson och Jan-Erik Wikström dansar gnistrande väl i Mauro Bigonzettis koreografi, hovkapellet glimmar i kapp med David Björkmans taktpinne.

Kungliga balettens atletiska kroppar passar in i den lite gymnastik-inspirerade och snabba koreografin, som följer på kvällens två andra stycken, David Dawsons Grey Area (dansad för två år sedan på Operan) och Alonzo Kings Händel, ny för detta operahus. Grey Area i ljust grått är en stillsamt vacker och stramt komponerad kontemplation, Kings Händel lite mer öppen och i sving mellan Händels musik och nyskriven av Leslie Stuck. Men rörelsevokabuläret hos Dawson och King liknar varandra ganska mycket: samtida koreografi för klassiskt skolade dansare. Sådant som operahus i hela världen behöver för att inte drunkna i Svansjön.

Och där är problemet. Kungliga baletten är en god dansensemble, några av dansarna till och med mycket skickliga. Balettchefen Madeleine Onne letar efter nya verk som kan passa ett klassikt kompani som behöver uppdateras. Kruxet är att man shoppar på samma torg som alla andra klassiska kompanier, kanske har man heller inte råd att köpa in de flashigaste koreografernas verk. Resultatet blir en konstnärlig mellannivå långt ifrån att vara något som sticker ut och har en egen profil.

Nästa vecka har Örjan Andersson premiär på Dansens Hus med ett nytt verk. Veckan därpå gör Skånes Dansteater en retrospektiv på Per Jonssons verk. Varför inte på Operan? Det särskilda ansvaret för nyskapat svenskt på nationalscenen borde leda till intressanta namn, både nya och äldre.

Hundraårsminnet av de två Birgitarna ( Cullberg och Åkesson) inträffar 2008, åtminstone då! En egen färg i stället för grått.

Publicerat i Expressen 4 november

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser