Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Ballerinornas afton

2006-10-30

Fakta:

Namn: Schumanns 2. Symfoni och Etudes
Koreografi: Uwe Scholz /Harald Lander
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige teater, Gamle scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

En stor tom tavelram, där den målade duken är bortskuren, så att bara lite grann av målningen syns vid kanterna utgör hela scenografin när ridån går upp till Uwe Scholzs koreografiska interpretation till Schumanns 2. Symfoni.
När nu den färgsprakande målningen är borta ur ramen är det istället dansen som är motivet, koreografen Uwe Scholtz är också scenograf. Och vilket vackert motiv blir det inte! Massvis med spektakulära lyft, oändliga piruetter, läcker tåspetsdans, repetitiva steg och rörelser. Ren klassisk dans i symbios med Schumans 2. symfoni. En mer fantastisk bild kan knappast tänkas i denna föreställning som är Den Kongelige Ballets debut med den tyske koreografen Uwe Shultz som avled 2004.
Dansarna är iförda mörka kostymer och med sina kroppar tecknar de sin kalligrafi i den tomma tavelramen som hänger längst bak på scenen. Det är bara en av de många associationer man kan få av Uwe Scholzs koreografi – med de flotta linjer som den bjuder åskådarna på.
Uwe Scholz har sagt att han är intresserad av ballerinor som ger hjärtklappning, och det kan verkligen Caroline Cavallo och Izabela Sokolowska. Bägge två är vackra och förtjusande med lockande leende och händer.
När de två ballerinorna är ensamma på den stora tomma scenen fyller de hela rummet med sin förföriska utstrålning och tekniska skicklighet.
Den Kongelige Ballet verkar trivas i Uwe Scholzs eleganta koreografi, och även om det ibland felas med att synkronisera hela kompaniet så är det bara smärre skönhetsfel i ett för övrigt mycket fint framförande av Schumanns 2:a Symfoni.
I Harald Landers kanoniserade verk Etudes gästdansade den kinesiska stjärndansaren Zhang Jian. Smuk, graciös och likt kunnigheten personifierad intog hon scenen som ballerinan i Etudes.
Med sin ekvilibristiska lätthet och en närmast osannolikt poetisk böjlighet berörde hon verkligen åskådarna och väckte stor beundran. Man skulle kunna se Zhang Jian dansa hur länge som helst, hon får verkligen tiden att stå stilla.
De manliga solisterna svärmade kring den kinesiska skönheten och i Kristoffer Sakurai fann i Zhang Jian en matchande partner.
Även om Etudes är ett abstrakt verk, har den ändå en slags handling. Det är en metabalett: en balett om balett. I Etudes visar Harald Lander upp den tidsödande uppvärmningen, den dagliga träningen och de efterföljande strechövningarna. Baletten visar upp de ständiga övningarna och utvecklingen i träningssalen och till slut exploderar det hela i stora utmaningar på scenen.
Den slutliga scenföreställningen i baletten är med alla artisterna är närmast en slags jublande katarsis efter allt slit med träningen. Harald Landers dramatiska koreografi är tillsammans med Knudåge Riisagers suggestiva partitur ett medryckande verk, som fortfarande kan trollbinda publiken.
I Etudes förekommer också en del skönhetsfel, men man kan också stå ut med dem, för det är så mycket annat som är bra, först och främst utstrålar dansarna i Harald Landers viktigaste verk, en stor glädje och ett engagemang och detta sprider sig till publiken.
Schumanns 2. Symfoni och Etudes är två abstrakta neoklassicistiske verk som passar bra ihop. Tillsammans formar de ett fin estetisk upplevelse, som tål att ses många gånger och skapar en enorm mångd associationer varje gång man ser dem.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser