Abstrakt, stramt och poetiskt

Mancopy från Odense presenterar kvalitetsdans på Takkelloftet med verk av
bl.a. Jens Bjerregaard och Anders Christiansen.
Odense har blivit en rikare stad. I är har den nämligen fått en ett riktigt
fint nytt danskompani, Mancopy, som vi köpenhamnare nyligen också har kunnat
glädja oss åt när de gästdansade på Takkelloftet, den lilla scenen i Operan
på Holmen. Och både koreografierna och dansarna i Mancopys nya program
Stringens visar tydligt på att det nyetablerade kompaniet satsar på
konstnärlig kvalitet.
Stringens är till formen, så som rubriken avslöjar, den röda tråden i
programmets tre koreografier. Kompaniets konstnärlige ledare, Jens
Bjerregaard, är också verkligen känd för en konsekvent och stram form i sina
abstrakta verk.
Till Liszts pianomusik Années de Pélerinage har han nu i trion Embody med
sin goda förmåga att använda rummet, skapat en både skulptural och poetisk
koreografi, där dansarnas kroppar i uppfinningsrikt skulptural förening och
var och en för sig formar vackra linjer. Det är ett fint flyt i rörelserna
när dansarna växlar om i skift för att skapa en fras, och när de lekfullt
lägger krokben för varandra, så lyckas de trots allt upprätthålla ett jämnt
flyt i det undflyemnde snirkliga och lätta rörelsespråket.
Anders Christiansen, som både är känd som minimalismens och
performancekonstens koreograf, har till det nye Mancopy gjort en mycket fin
kvartett med titeln Ekskursion. Här får de tre fina dansarna Eve Garnier,
Kristina Veit och Iker Arrue-Mauleon från Embody nu sällskap av Jens
Bjerregaard. Iförda likadana skjortor, slips, knäbyxor och knästrumpor
liknar de fyra dansarna en flock uniformerade engelska skolbarn, som helt
och hållet lever upp till rubriken Stringens.
Både mystisk och hemskt klingar Ligetis magiske violin- och cellokoncert
till Anders Christiansens koreografi, där skiftande maktpositioner bland de
fyra ynglingarna markeras av dansarnas grupperingaroch horisontala och
vertikala placeringar i rummet.
De prövar omväxlande och lekfullt sina krafter sinsemellan i baklänges bågar
med torson, innan de faller till marken likt döda. Det är en stark dans om
dominans och ritualer på exkursion till livets egna hårda lekplats.
Hos det spansk/slovakiska koreografparet Olga Cobos och Peter Mika, är
armar och händer fint och vackert i fokus i Dual Loops och används både till
biologiskt inspirerade mönsterformer och ömhetsbetygelser.
Med samma fyra
dansare på scenen som i Ekskursion går vi här ända tillbaka vid livets
uppkomst dag 0, och kan i Maxim Lioudines elektroniska musik höra ursoppan
bubbla. I ett segt organiskt rörelsespråk befinner sig dansarna större delen
av tiden i närkontakt med golvet. Nästan som i breakdans snurrar de
ekvilibristiskt runt på ryggen, men de kommer också snabbt upp på alla fyra
som djur och på två ben i par t den dynamiska dans med vackra rörelser och
vridningar i rörelserna.
Heltigenom enkelt och diskret är kvällens koreografier inramade av ljusgrå
väggar, där dansarna effektivt kastar skuggor i Kim Gluds stämningsfulla
ljusdesign. Och med fyra dansare på scenen passar kammarprogrammet Stringens
väl in på Takkelloftets lilla scen

Vibeke Wern