Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Livsbejakande dansglädje

2006-09-28

Fakta:

Namn: Alvin Ailey American Dance Theatre
Koreografi: Alvin Ailey m.fl.
Plats: Tivoli Koncertsal
» http://www.alvinailey.org

Det blev ett glatt återseende med Alvin Ailey American Dance Theatre, som
fortfarande håller en god balans mellan tradition och förnyelse.
Vilken enorm energi och smittsam dansglädje.
Alvin Ailey American Dance
Theatre kan fortfarande verkligen få publiken att sitta och gunga i raderna
och stampa i golvet till sina medryckande rytmer i såväl dans som musik.
Redan under det inledande verket på kompaniets gästspel nummer 11 på
Tivolis Koncertsal i Köpenhamn var publiken gripen. Och detta trots att
David Parsons’ Shining Star från 2004 är långt ifrån något koreografiskt
mästerverk. Snarare ganska banal med sin disco-jazzdans blandad med höga
balettlyft och andre klichéer, som man bland annat känner igen från
skridskodans. Men den kroppsrytm och rörelsekvalitet som de tio vackra
vitklädda dansarna förmår att fylla den showpräglade koreografins fraser med
till Earth Wind & Fires funkrytmer, gör att man trots allt blir förförd.
Inte minst när dansarna ger sig hän med glödande energi i den gamla
hit-låten September.
Desto mer koreografisk substans finns det i Hans van Manens härliga Solo
från 1997, koreograferad till Bachs partita för violin nr. 1 i d-mol. Titeln
till trots är koreografin skapad för tre manliga dansare. För Hans van Manen
vill just visa, att Bachs virtuosa violinsolo är så komplext, att det kräver
mer än en enda dansare på scenen.
Hela tiden är der fart över fältet, när de tre männen i skift snurrar
runt i scenrummet likt virvlande tornados. Och koreografins blandade
klassiska och moderna koreografiska språk är både kryddad med skojig mimik
och massor av raffinerad och humoristisk gestik. En enormt dynamisk
koreografi suveränt dansad av Clifton Brown, Glenn Allen Sims och Matthew
Rushing.
Samma tre herrar fångar även blicken starkt i Reminiscin för 11 dansare, i
koreografi av kompaniets konstnärlige ledare Judith Jamison 2005. Här är vi
på en dansbar i New York, där realljud blandas med nummer sjungna av kända
kvinnliga jazzsångare, inklusive såväl Sarah Vaughan och Nina Simones
versioner av Love me or leave me.
Det stämningsfulla verket som hela tiden växlar mellan solon, duetter och
ensembledans i blandade stilarter med såväl anspänd som nonchalant attityd,
har i hög grad sin styrka i det fina samspelet mellan dansen och den väl
valda musiken.

Renee Robinson, – har en fantastisk utstrålning som kvinnan i den lilla
klänningen som svingar sig runt med sin lilla korg till Ella Fitzgeralds
ATisket A Tasket. Renee Robinson som har varit med i kompaniet sedan 1981 är
numera den enda dansaren som har dansat under den tid då Alvin Ailey var
konstnärlig ledare, han gick bort 1989.
I det avslutande numret Reminiscin’ svingar sig hela gruppen med i den
energi, som är så speciell för Alvin Ailey American Dance Theatre.
Det är just denna energi som finns i överflöd i Alvin Aileys eget mästerverk
Revelations, som trots att det är mer än 45 år gammalt fortfarande framstår
som friskt och betagande i sin blandning av allvar och sprudlande
dansglädje.
Amos J. Machanic Jr. har en fascinerande kroppslig styrka i
sitt solo till I wanna be ready. Och ännu en gång fick avslutningsnumret
Rocka My Soul in the Bossom of Abraham, där dansarna ger sig hän iförda
finaste söndagsstassen, publiken att resa sig upp i raderna i Tivolis
koncertsal och gunga med.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser