Stravinskijbalett i väntan på vadå?

Jirí Kylián blir mer än ett plus i kanten när Göteborgsbaletten satsar på
Nicolo Fonte och Stravinskij.

Det är som med vissa konserter, extranumret är bäst. Fast i Göteborgsoperans
nya danskväll Stravinskij+ kommer det redan före paus.
Än en gång är det
koreografen Jirí Kylián som står för mervärdet. Falling angels är en kvart
skarpskuren dans med så uppdriven koncentration att inte ens publiken har
råd att andas fel.
Takten sätts av fyra slagverkare som på sidoscenen ger järnet i Steve Reichs
Drumming.
De obönhörliga och uppviglande rytmerna omsätter Kylián i dans med
ständigt förnyad energi. Likt Idlaflickor som löper amok fyller de kvinnliga
dansarna scenen. Kylián är både sträng och lekfull, han tänjer på spänningen
mellan disciplin och fria explosioner när han låter de åtta dansarna falla i
och ur gemensamma mönster. De är kollektiva individer, självbestämmande och
tuktade. Premiären saknade ett uns av den perfekta precisionen, men med full
kontroll över nerverna kommer Göteborgsdansarna att visa klass och humör av
bästa Kyliánsnitt.
Men det är Stravinskij som är kvällens huvudfigur, åtminstone i rollen som
inspiratör till Nicolo Fontes koreografier. I Violin concerto ligger
rörelserna tätt intill stråkarna – med vinklade fötter och krokiga ben som
svar på Stravinskijs dissonanser. De fyra satserna är en uppvisning i typisk
logistik à la Fonte där silkiga dräkter och guldglittrigt ljus understryker
elegansen.
The waiting, Fontes nya version av Våroffer, har andra pretentioner. Bort
folkliga gamla riter och in alienerat nu. Ur led är den elektroniska tiden.
Men koreografen har visst slängt ut barnet med badvattnet. Vad är det alla
människor på de ödsliga stolsraderna väntar på?
När musiken piskar gödslar
han med rörelser, stycket fastnar i myllret av kroppar som flänger omkring –
och behandlar varandra tämligen ovarsamt. Det är svårt att hitta en
utvecklad intention. För inte är väl den gladgula gubballongen räddningen
från ovan som dansarna väntar på?
Visst kan vi lyssna på Stravinskij. Dirigenten Michael Güttler håller
ordning i orkesterdiket och kvällen bjuder helt igenom på levande musik. Men
bättre utmaningar för Göteborgsoperans duktiga dansare får vi fortfarande
vänta på.

Stravinskij +
spelas t o m 1/11.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 18 september 2006.

Lis Hellström Sveningson