Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 23 september 2020

Dans bakom nya murar

2006-09-03

Fakta:

Namn: Blanco & End
Koreografi: Johan Inger & Sidi Larbi Cherkaoui
Ensemble: Cullbergbaletten
Plats: Dansens Hus
» http://www.cullbergbaletten.se

Sidi Larbi Cherkaoui gjorde häromåret sensation med koreografin till FOI för det belgiska danskompaniet C de la B. FOI, som betyder tro på franska, var en tydlig, roande, vacker och allvarsam betraktelse över tillståndet på globen vi bebor. Mother America, som svart transa, i klänning och boxhandskar slog världen med häpnad till skönaste madrigaler.

Nu har Larbi gjort ett nytt verk för Cullbergbaletten, End, som återigen ställer religion mot politik, individer mot strukturer, krig och flykt mot fred och ro. På sätt och vis kan man säga att Cullbergbaletten härmed åter tar upp en gammal tråd från Birgit Cullberg, som gjorde dans om rättvisa och frihet i mer politiska termer än sonen Mats Ek fortsatte att göra.

End inleds med att en man med diverse bohag släpandes efter sig driver omkring, men slår sig ner vid en hög betongmur. Ett litet hus lyckas han fixa till, trots att konflikterna rasar till muller från attackflyg. Och medan några skriver på muren: Homeland, Security, Access…

Mellanöstern, förstås, men också varje annan plats där murar skiljer människor åt. Larbi arbetar med dans och teatralitet, med ett totalkoncept där textavsnitt varvas med dansant uttryck, men också med humor och svärta. Diskussioner om gudsbegrepp och huruvida skapelsen och gud är samma sak pågår samtidigt som slagsmålen dunsar och smäller.

Den ”nya” Cullbergbaletten under Johan Inger har varit svår att beskriva. Kanske man närmar sig en profil med ett å ena sidan, å andra sidan. Före den tolkningsbara End dansas Ingers egen Blanco, kryptiskt abstrakt. Just som jag tycker mig uppfatta en känsla, en bilds styrka, en vältalig rörelse är den borta. Vad betyder alla de kastade skorna? Att livets praktikaliteter hela tiden hindrar oss ” att träda in i något som är onåbart”, som det står i programmet. Att skorna står i vägen för en tillvaro ”in blanco”?

Ingers dansstil är flytande, knådad mjuk, men ofta ganska begränsad till rörelseartisteri. Som bilder är det visserligen estetiskt konsekvent, men undanglidande intellektuellt eller känslomässigt. Jag anar ett ambitiöst underarbete, men ser en svårforcerad blank yta. Onåbar.

Artikeln är tidigare publicerad 1 sep i Expressen.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser