Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 23 september 2020

På sightseeing i sufidansen

2006-08-24

Fakta:

Namn: Dervish / The Whirling Dervishes från Damaskus
Koreografi: Ziya Azazi samt trad dans
Plats: Dansescenen resp K2, Kaleidoskop
» http://www.kit.dk

Det blev en snurrande start för dansen på festivalen Images of the Middle
East
med turkiska Ziya Azazi och The Whirling Dervishes från Damaskus.
Först fick vi en kraftfull och känslig modern tolkning av sufidans med den
turkiska dansaren Ziya Azazi i soloföreställningen Dervish på Dansescenen.
Två dagar senare kunde man på scenen Kaleidoskop K2 få uppleva en
traditionell, rituell version av den spirituella sufidansen från Syrien med
The Whirling Dervishes of Damascus tillsammans med den magiske sångaren
Sheik Hamza Cakour och musikgruppen The Al-Kindi Ensemble.
Det blev en
stilig srurrande start på dansprogrammet under festivalen Images of The
Middle East med två dansföreställninger, som på ett fint sätt speglar sig i
varandra.
Även om den enormt atletiska Ziya Azazi i sin moderna och expressiva
Dervish hämtar rörelser både från akrobatik och hip hop, är det sufidansens
rituella gestik och roterande rörelser i långa vita dräkter, som är den
centrala vändpunkten i den stramt utformade tvådelade soloverket.
Likt en som gått vilse i en labyrint ser vi i den första delen Azazi
fångad i sin såväl vredgade som melankoliska kamp för att försöka tränga in
i sufidansens jämna rörelseflyt. I sina tvivel försöker han sig på såväl
kristna som muslimska gester för bön, innan han i den strängt geometriska
koreografin likt en snurra virvlar runt i en fyrkant för att slutligen
ikläda sig den karakteristiska huvudbonaden för dervisher, som symboliserar
egots gravsten. For sufidansens mål er att öppna dörren från den materiella
till den andeliga världen.
I den andra delen går han igång med fantastisk, extatisk virveldans iförd
kjolar i dödens svarta, återuppståndelsens vita och gäldjens röda färg.
Vackert och ekvilibristiskt kan Azazi på én gång snurra med en kjol om livet
och en över huvudet i den ytterst välkontrollerade och fysiska tour de force
till dans, där han på ett fascinerande sätt fortsätter att dra in
uttrycksfulla rörelser från modern dans. Det är rent magiskt.

Der är långt mellan dansinslagen i den knappt två timmar långa
föreställningen med The Whirling Dervishes of Damascus. För musiken är
medlet att nå extasen, och därför står Sheik Hamza Chakours vackra,
klangfulla sång och Al-Kindi ensemblens virtuosa instrumentalmusik i fokus.
Först efter en reciterande hymn, enstämmig körsång och rytmiskt
pulserande instrumentalmusik reser sig två dansare i långa vita dräkter och
kamelulls hattar och hälsar först med stor aktning på sångare och musiker,
på publikoch på varandra. Och så börjar de sin roterande dans runt sin egen
axel med asaymetriskt hållna armar, som forbinder himmel och jord.
Plötsligt stannar de utan att vackla, när musiken 10-15 minuter senare
slutar. Men ritualen fortsätter med nya hymner och virtuosa
instrumentalsolon på arabisk harp-cithar, flöjt, luta och slagverk, som
inledningsvis inspirerar tre, sedan fyra och till sist sex dansare att delta
i den extatiska dansen.
Tidsfaktorn är vigtig, inte bara för dansarna, men också för oss
åskådare, som långsamt dras in i ritualens förförande vackra sång och musik
som också får oss att lyssna med dansarna.
För att lyssna är kärnan i sufi-ritualen, där vi som åskådare upplever
dansen som ett både estetiskt vackert uttryck och intressant spirituellt
redskap.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser