Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Dagbok från de första festivaldagarna i Göteborg

2006-08-21

Fredag kl 20.30

Efter C de la B:s stora VSPRS på operans vittfamnande scen, blir det hastig promenad till Folkteatern där Geisha spelas. Festivalens curator Ong Ken Sen har gjort detta verk för två dansare/aktörer och en musiker. Karen Kandel från USA och Gojo Masanosuke från Japan gestaltar scener som sammanfogas till en berättelse om geisha-systemet, i sanning en manlig konstruktion med kvinnliga offer som följd.

Men föreställningen känns inte bra. Det som var tänkt som en kulturkorsning blir ändå en von oben bild av ”det japanska”, kitschigt och turistiskt. Övertygande och äkta är framförallt Kineya Katsumatsu, en äldre dam som sjunger och spelar shamisen fint.

Lördag

Klockan 16: Vent d’Autan bjuder nycirkus av mest charmerande och mångfacetterande slag. Autour d’Elles heter verket som med poesi, humor och finurlighet sjunger vackert om kärleken. Handstående är det prosaiska namnet för tekniken för fyra artister, som här skapar skönaste konst für alle. Alla åldrar och alla språk måste skratta åt tvåsamhetens komplikationer och le åt föremålens utbyte. Samtidigt som vi flämtar av förskräckelse inför fenomenala kast med liten flicka! En fin klarinettist och en härlig dragspelerska fullbordar helheten under en tältkupol mot vilken regnet smattrar så fingertoppslätt.

Klockan 18: Letters from Tentland, Return to sender av Helena Waldmann fick inte visas i Iran. De unga aktriserna, alla från Tyskland men med iranska föräldrar, dansar i varsitt smidigt tält en nycirkus-nära berättelse om brev som inte hittar sin adressat – både bokstavligen och bildligen. Att inte höra hemma någonstans: tälten blir för mig en påminnelse om de många flyktinglägren i Mellanöstern och främre Asien.

Klockan 20: Jérôme Bel frågar och Pichet Klunchun svarar i Pichet Klunchum and myself. Först är Bels frågor i Stadsteaterns Studion om den traditionella thailändska dansen närmast töntiga, men snart kombinerar de praktikern/dansarens konkreta blick och dansens omfattande idégods. Båda visar. Ännu mer spännande blir det när Klunchum frågar Bel om den västerländska samtidsdansen ärende och estetik. Varför? Och varför ska folk betala biljetter för att gå och se någon som bara står still på en scen och tittar på dem, som Bel brukar. Provokation eller tradition, det var frågan. Det ena är kanske inte märkligare än det andra.

Söndag

Klockan 13: Redan att gå till Trädgårdsföreningen är en fröjd, om än i duggregn. I Lagerbärshuset, mittemot Rosenkaféet, vankas dockteater från Laos. Ka BongLao spelar Dreams of Illusion och Dreams of Grandpa Chan and Granma Chan. En fantastisk föreställning där alla figurer i sex spelares händer är ”transformers” och gjorda av fröhus, skal, blad, korgar, pinnar. Det enda som inte är naturmaterial är väl de röda flipflop-sandaler i plast som spelarna bär. En timmes rörliga, plastiska bilder som med humor och bankande hjärta talar till alla.

Klockan 18: Till Pichet Klunchum i Studion återvänder jag gärna. I hans egen I am a demon berättar han, mest med sin disciplinerade och uttrycksfulla kropp, om dans i Thailand, träning från 16 års ålder för en gammal mästare. Underkastelse och smärta i fem, sex år, men sedan syns resultatet. Jag vill inte kräva detta av någon, men Pichet Klunchums timslånga dans i både ilsnabbt tempo och extrem ultrapid imponerar och öppnar dörrar till en tid och en värld då dansen var gudarnas.

Klockan 20: L’Autre heter det stycke som Augusto Cuvilas och Kettly Noël står för och som visas på Röda Sten borta vid Älvsborgsbron. Den råa betongen ramar in den aggresiva dansen för tre dansare, en sångerska och en musiker. Men jag har svårt att få ihop verkets delar – det är något med utsatthet och fragilitet som kontras mot hot och aggression. Noël och Cuvilas duo på en plattform mitt i publikhavet är imponerande i sin svärta. Här finns trådar till omfattande traditioner från Haiti, Mali, Mocambique och Gambia – men jag får svårt att knyta ihop dem. Lång kvällspromenad utmed Göta Älv tillbaka mot stadskärnan överträffar nog föreställningen.

Fler Nyheter

Annonser