Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 20 oktober 2020

Söndersmulat

2006-08-20

Fakta:

Namn: Vsprs
Koreografi: Alain Platel
» http://www.lesballetscdelab.be

S

Göteborgs Dans & Teaterfestival är Sveriges enda internationella festival för scenkonst. Öppenheten mot haven och världen kanske har sin betydelse för att landets mest nyfikna festival finns just här i Göteborg. Och som vanligt, får man väl säga, öppnar man festivalveckan med det mest lockande och ryktbara: Les Ballets C de la B.

Det är femte gången det belgiska dansundrets mest välbestyckade flaggskepp angör Göteborg; och tröste sig allt folket i huvudstaden – de kommer till Dansens Hus i nästa vecka. Men C de la B:s FOI från 2004 i färskt minne är svår att överglänsa, denna absoluta tutti-föreställning med humor, politik och madrigaler i en fantastisk och överväldigande blandning.

Det nya verket, VSPRS, är inte alls charmigt och underhållande på det sätt som både FOI, Iets op Bach och Allemaal Indiaan har varit. Den konsonantrika titeln har med ”vesper” att göra, ty Monterverdis Mariavesper är den barockmusik Alain Platel, verkets konceptmakare och regissör, arbetar med denna gång. Som alltid finns en utsökt musikensemble på scenen, med en självklarhet att omfamna strör de kletzmer i sin Monteverdi.

Musiken är alltså bokstavligen himmelsk, och bakom musikerna reser sig ett berg av änglavingar. Men dansen, för ett knappt dussin genomskickliga dansare varav flera är drivet akrobatiska, är en upplöst och söndersmulad komposition. Ett flöde av fragment, som nästan blir som revynummer: där är han som skrattar så fort man ser honom, där är hon som är så galet rasande, där är elastiska paret som kramas med fötterna.

Ett rörelsetema är ryckningar och skälvningar, det växer sig allt starkare och VSPRS slutar i en lång sekvens där dansarna rister sig själva till intet. Det är en obehaglig bild av människan som dysfunktionell, sjuk, innesluten i sig själv brister hon inifrån. Medan ett magnificat lindar sig kring de vanställt stelnade kropparna. Gamla filmer av mentalsjuka personer uppges vara en utgångspunkt för Platel, vid sidan av Monteverdi.

VSPRS är en återkomst för Platel, som 2003 drog sig tillbaka från koreograferandet för att inte hamna i en produktionsrutin. Både FOI och C de la B:s senaste verk Bâche har andra koreografer. Återkomsten erbjuder dock inte ett verk att sluta till sitt hjärta. Motspänstigt, splittrat och förvirrat molar det i sinnet. Dans som rörelsekonst, dansteater och koncept, men också en stark, giltig bild av mänskliga tillstånd.

Ilskan, den oresonliga och inifrån kommande ilskan sliter dansen i stycken. Och hur bildas berg av änglavingar – är det resterna från de störtade änglarna? Är allt Lucifer och misstro? Onekligen en fullt möjlig bild av människorna och världen just nu.

Artikeln är tidigare publicerad i Göteborgs-Tidningen och Expressen den 19 augusti

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser