Västliga kineserier

Ursprunglig fransk, frisk dansk och gammeldags, nyskapad kinesisk koreografi
ingår i Extravaganza-programmet med Den Kongelige Ballet .

Äntligen har Den Kongelige Ballet fått ett verk på sin repertoar av den
framstående franska koreografen Angelin Preljocaj. En koreograf med ett eget
rörelsespråk, som vi heller inte kunnat se här sedan han på 1990-talet
gästade Köpenhamn med sitt eget kompani.
I det eleganta verket La Stravaganza, som Preljocaj koreograferade till
New York City Ballet 1997, får vi uppleva ett drömskt möte, där nutid och
historia blandas om varandra. Tre moderna Balanchine-inspirerade par i mjuka
skor möter tre dockliknande par från barocktiden. Och medan de moderna paren
rör sig plastiskt till Vivaldis barockmusik, gör barockdansarna lustiga
kantiga rörelser till modern elektroakustisk musik.
Det röder en stark uppfinningsrikedom i koreografins detaljer, med livliga
rörelser i armar och händer. Förutom en fin manskvartett, utgör den våldsamt
dynamiska Cunnigham-inspirerade duetten med Sebastian Kloborg och
Christopher Rickert höjdpunkterna. Nutid och historisk tid förenas vackert
mot slutet i en duett, när Sebastian Kloborg och Camilla Ruelykkes armar
vindlar sig om varandra som förenande ringar.

Den blandade balettkvällen med rubriken Extravagnaza startar med det
splitternya verket Colour of Love skapat för Den Kongelige Ballet av den
unga kinesiska koreografen Yuan Yuan Wang. Med sitt helt igenom
västerländska neoklassiska koreografiska språk och kinesiska Wei Dus
nykomponerade, sentimentala Hollywood-klingande orkestermusik – som spelas
på band – får verket en besynnerlig altmodisch, romantisk karakter.
Yuan Yuan Wang gör mycket fina steg och vackra scenbilder med de tolv
dansarna framför den kaleidoskopiska videobakgrunden. Men kärleksdansen och
kampen på den knallröda dyschan blir till en gammaldags kliché, som inte
blir riktigt övertygande, även om Tina Højlund tillsammans med Jean Lucien
Massot, Susanne Grinder och Dawid Kupinski i huvudrollerna gör en ypperlig
insats.

Efter Colour of Love är återseendet med er Anna Lærkesens Polacca från 1992
som en härlig frisk vinfläkt. Det är härligt att få lyssna till
Chopinmusiken som spelas live av pianisterna Julian Thurber och Ingryd
Thorson i orkestergraven. Och det är skönt hur inkännande såväl koreografin
som dansarna är i musiken i den här stämningsfulla baletten, som ger starka
associationer till Jerome Robbins’ Chopin-baletter Dances at a Gathering och
In the Night.
Andrew Bowman är uthållig och kraftfull i sin snurrande solodans, men mjukas
upp i pas de deux med den raffinerade Rose Gad.
Silja Schandorff och Kenneth
Greve är blida och poetiska i sitt tveksamma, ambivalenta sätt. Caroline
Cavallo dansar solo med ett vidunderligt dramatiskt, trolskt temperament,
och hon får värdigt partnerskap av Nicolai Hansen i en skojig pas de deux,
där de två dansarna leker behändigt med den klassiska balettens klichéer.
Det är glädjande att se Anna Lærkesens reviderade, men fortfarande lite
för långa Polacca klara sig så bra i Extravaganza-programmet i de sex
dansarnas förnämliga tolkning.

Vibeke Wern