Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Rörelse, koreografi och kraft

2006-05-25

Fakta:

Namn: Montage
Koreografi: Anna Koch
Musik: Ludd (Ida Lundén och Liselott Norelius)
Ensemble: Dans: Marie Fahlin och Peter Jansson
Plats: Weld, Stockholm
» http://www.weld.se

Det är ingen nyhet att det går trender i ord. Det är heller ingen nyhet att
varje område har sitt eget hypade ord. Inom scenkonsten ligger helt klart
ordet gränsöverskridande på topplistan över de mest populära.
Egentligen
inte så konstigt med tanke på att större delen av årets föreställningar inom
såväl dans, teater och performance har varit en orgie i konstnärliga uttryck
som parar sig med varandra.
Skådespelare dansar och dansare agerar. Coola
konstfilmer projiceras, popartister gästar dansföreställningar och
scenografi görs live på scenen.
Konstnärliga uttryck som överskrider sitt
eget fält har varit mer regel än undantag. Men ibland kan man undra om det
är gränsöverskridande för gränsöverskridandet skull? Och inte för idéns
skull.

Därför är det befriande att se koreografen Anna Kochs verk Montage. Med
finns två dansare, en ihopsnickrad rullstol några tejprullar och en ibook. För det mesta är det tyst. Ibland hörs duon Ludds dova ljudmatta.

Den unga rakade Peter Jansson sitter på en stol med hjul. Bredvid honom står
den spröda Marie Fahlin som är något äldre än honom. För att få stolen att röra
på sig måste de trycka handflatorna mot varandra. De ler finurligt när de
genom att uppbåda all kraft mellan sina kroppar får stolen att sakta rulla framåt.
En
stund senare leker de sten sax och påse, som sedan bryter ut i en slags
hetsig kampsportsdans.
När jag pratade med Anna för drygt en månad sedan
förklarade hon vad som är så häftigt med dans.
Det handlar om själva kraften
i rörelsen och dansen som förför. Utan att förkovra sig mer teoretiskt
i det så är det enkelt att se just kraften och förförelsen i Montage.
Ett
tag tror man att det udda dansparet ska börja pussas. Deras kroppar, blickar
och leenden är som två magneter med ett elektriskt fält emellan sig.

Istället för att frossa i olika konstnärliga uttryck, så frossar Montage i
rörelser, koreografi och kraft. Inte för att jag tror att Anna Koch har
något emot gränsöverskridande konst. Tvärtom.
Sedan årsskiftet är hon
konstnärlig ledare för Weld (betyder svetsa samman). Den stockholmsbaserade
plattformen har som ett av sina mål att arbeta just multidisciplinärt. Allt
från litteraturvetare till arkitekter och musiker och experimentella
sattelitprojekt välkomnas.

Men Anna Koch verkar arbeta mer konceptuellt än många andra av de
scenkonstnärer som visat sina verk i Stockholm det senaste året. Och hon tycks
veta vad som krävs för att en idé ska fungera eller ej. Det ser därför mycket lovande ut för
Weld i framtiden.

Josefine Wikström

Fler Föreställningar

Annonser