Farliga frustrationer/Paranoia på barrikaderna

Det råder balans mellan allvar och humor i Propaganda med Mute Comp.
Physical Theatre på Dansescenen.

Det är rätt imponerande. På på bara två dygn har dansaren Eric Butler lärt
sig Kasper Ravnhøjs fysiskt krävande roll i dansteaterföreställningen
Propaganda. Just som Dansescenens huskoreografer Kasper Ravnhøj och Jacob
Stage alias Mute Comp. Physical Theatre äntligen skulle ha premiär på sin
nya föreställing, blev den ekvilibristiska Kasper Ravnhøj skadad.
Men med
bara en dags försening blev det i alla fall premiär.
Som alltid, när Mute Comp. är på banan, går det vilt till i Propaganda,
där föreställningens två paranoida män har barrikaderat sig i en betonghåla
i räddsla över värdlen utanför. Med dold dagordning och lömska övergrepp i
det ambivalenta hat-kärleksförhållandet mellan de två männen får vi uppleva
såväl vilda bataljer i soffan som farlig beskjutning, ölburkar som slängs i
väggen och huven som sticks ner till akvariefiskarna.
Mute Comp. Är också
sina traditioner trogna och dansar självklart på väggarna.
Redan i början känner man på sig att det är fara å färde, att en fars ska
utspelas i tristessens gråa betonguniversum, i och med att Lou Reeds Just a
perfect day blandas upp med märkliga groteska toner.
Och Mute Comp. Vågar verkligen sega ut på tiden i ett medvetet segt tempo av
instängd rastlöshet, innan det hela brakar loss.
Jacob Stage styr sina små finurlia retsamma steg med en överraskande lätt
ballon, sin stora kropp till trots. Och hans gestik är både hunoristisk och
raffinerad när har tar till både kroppen och möblerna som rytmboxar.
Men
texterna om barndommens drömmar och minnen hör inte till föreställningens
starkare sidor.
Eric Butler har en farlig utstrålning i det absurda och meningslösa
universum som Propaganda utgör, det ger associationer till såväl dansteater
av Jo Strømgren som Becketts I väntan på Godot. Men hos Mute Comp. Handlar
det om ångest som har skapats genom mediemanipulation och dålda motiv, som
håller männen inspärrade. Och när Jacob Stage intrasslad i tidningar och
reklamlappar hoppar i badkaret blir han genast blir inhöljd i giftig rök.
Men lyckligtvis finns det en väg ut ur ångestens klaustrofobiska betongrum,
fint kreerat av scenografen Johan Kølkjær och ljusdesignern Michael Breiner.
Och sett till föreställningen som helhet är Mute Comp. sin vana trogen och
skapar en fin balans mellan lek och allvar.

Vibeke Wern