Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Tingelingpulver över dansen

2006-05-16

I Göteborg blommar redan kastanjerna. Och dansen har slagit ut i full blom på fyra dagar, ty det har varit dansbiennal. Det betyder en generalmönstring av dansens tillstånd i detta land: föreställningar, workshops och seminarier från arla morgonstund till aftonen. Från Stockholmsoperan på gästspel med Mats Eks Lägenhet ner till en dansande garderob för de minsta. En av biennalens hedersgäster var Göteborgssonen Ivo Cramér, nyss fyllda 85, och att se hans 35 år gamla Fadervår dansas i domkyrkan var en tidsresa av gudsnåde. Ljuva 70-tal, den barnsliga blickens decennium, trons och hoppets också.

GöteborgsOperan bjöd på premiär med Aurora, en variation på Törnrosasagan av den australiska koreografen Meryl Tankard, som gjort en bildmässigt klatschig nyläsning, som beströtts med Tingelingpulver. Läst rakt av är det genusmässigt mossigt, men symboliskt sett fångar sagan klivet från barn till vuxen och kärleken på andra sidan puberteten, det som föder oss till livet på allvar.

Här blir den klassiska balettens Törnrosa dialogpartner och man får skratta ofta och högt åt steppande feer och Fågel Blå i linor från tågvinden. Men de muntra idéerna är nästan alla för långt utdragna. Om det ska spraka om ett fyrverkeri får det gå snabbt. Då var Björn Elissons helt nya Aurum i bättre balans; klar och skön att skåda för fyra fenomenala dansare – Håkan Mayer lyser stilla men hett; en märkvärdig dansare.

I en summerande biennaldiskussion fanns dansens alla nätverk, instanser och stöttepelare på plats. Från den politiska makten och Danshögskolan ner till kämpande frilansar som möter publiken kan man enas om en sak: intresset för dans som konst och dans som gör-det-själv har knappast varit större, i Sverige än nu. Strukturer som är lagom stora och danslämpade börjar finnas och fungera, kanske de skapar den arbetsro som behövs för att nya koreografer ska kunna utvecklas och mogna. Just nu kan det se lite tunt ut. Men tids nog? Och en glädjande nyhet uppsnappades: ett unga-Cullberg-kompani är på gång. Det behövs! Och Riksteatern har redan rälsen utlagd för lill-Birgit.

Margareta Sörenson

Artikeln är tidigare publicerad i Expressen, 15 maj

Fler Nyheter

Annonser